En pausad attack och nya sanktioner riktas mot en, på många sätt, redan lamslagen ekonomi. Med Irans oljeexport bakbunden är bara tanken på en väpnad konflikt ett skrämmande scenario för de 80 miljoner människor som lever i en oviss vardag. Valutan, rial, har rasat 60% i värde och målsättningen med sanktionerna är ytterst att reducera Irans oljeexport till noll.
Iran har inte råd med konflikten
USA vill tvinga Iran att omförhandla atomavtalet och även begränsa landets militära aktiviteter i regionen. Oljeexporten är livsnerven för Iran och den upptrappade konflikten märks redan på landets gator. Priserna på mat och läkemedel rusar och inflationen i landet närmar sig, det senaste året, 40%. Samtidigt ökar också arbetslösheten dramatiskt, speciellt bland unga där närmare 30% saknar arbete. Washington hävdar att sanktionerna är riktade mot Irans ledarskap, men situationen i landet berättar en annan historia och hotar stabiliteten i Iran.
Risken för ett krig ingen vill ha
Båda sidor talar om det där ”misstaget” som kan utlösa en väpnad konflikt. Och omvärlden vädjar till de båda parterna att sansa sig. Men USA:s hårda linje har inte fått Iran att backa. Tvärt om. Landet tycks istället ha använt våldet som en tillgång, och genom att visa att man har inflytande över en av världens viktigaste oljerutter, har Teheran gett omvärlden en fingervisning om vad ett krig skulle innebära. Iran har hotat med att helt stänga Hormuzsundet för trafik. Genom sundet skeppas en tredje del av all olja som transporteras sjövägen.
Vem backar?
Iran är pressat och har egentligen ställts inför: att acceptera sanktionerna och försöka leva med dem eller att gå med på samtal och kompromisser. Men istället har Iran valt att slå tillbaka och historiskt är det just så Iran agerat de senaste 15 åren – att möta press från omvärlden med motattacker. Just nu är frågan hur mycket landet kan vinna på den hårda linjen och vad man riskerar. Positionerna från båda sidor är helt låsta och hindren för direkta förhandlingar stora.
USA vill absolut inte ha krig och det finns heller inget stöd i kongressen för en militär konflikt.
Men sanktionerna ger bara effekt till en viss gräns.
USA väntar just nu ut Iran. Och President Trump ser hellre ännu hårdare sanktioner än en militär attack. Washington har tid att vänta ut Teheran. Den möjligheten finns inte hos prästerskapet.