Redan innan coronapandemin hackade ekonomin i Sydafrika efter år av vanskötsel under den nu korruptionsanklagade före detta presidenten, Jacob Zuma.

När pandemin bröt ut var Sydafrika snabbt ute med omfattande nedstängningar. Ett föredöme tyckte många, men det kostade. Arbetslösheten steg till chockerande 44,4 procent och allra högst är den bland unga svarta.

Under aparheidtiden höll regimen miljoner människor outbildade och använde dem som billig arbetskraft. När ekonomin tog fart efter att demokratin infördes 1994 blev fler arbetslösa än de som fick jobb. Mekaniserade gruvor och jordbruk gjorde att mängder av människor stod utan kvalifikationer för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Ett problem som finns kvar än i dag.

”Jag söker jobb varje dag”

Under en vecka i juli exploderade en plundringsvåg över delar av landet. Initialt var det kopplat till fängslandet av Jacob Zuma. Men den kraft och omfattning som plundringarna svepte över Johannesburg och Durban skulle knappast vara möjlig om inte landet just gått in i en ny lockdown och skickat miljoner människor in i ännu mer ovisshet om framtiden.

– Jag söker jobb varje dag, från måndag till fredag. Även om jag vet att det nästan är omöjigt, säger Zuze Bastiao innan vi skiljs åt vid härbärget.

Sydafrikanerna är ett hårt prövat folk. Plundringsvågen visade att landet är en krutdurk som väntar på att få explodera.

Frågan är hur mycket mer hopplöshet Sydafrika klarar av innan det exploderar igen?