COP26 i Glasgow har beskrivits som ”världens sista bästa chans” att göra något åt klimatet. Pressen att inte komma tomhänt till toppmötet har lett till att flera av de stora utsläppsländerna under den senaste tiden kommit med åtaganden om en klimatneutral framtid.
Australien och Förenade Arabemiraten vill nå nettonollutsläpp till 2050. Kina, Saudiarabien, Ryssland har gått ut med på löften om att bli klimatneutrala till 2060.
– Jag får blandade känslor av de här nettonoll-målen. Man kan ju säga att politikerna i viss mån skjuter problemet framför sig och förbi sin egen mandatperiod, sitt eget liv till och med, säger Måns Nilsson.
Planerar öka produktionen
Idag är samtliga länder med på listan över världens 15 största producenter av fossila bränslen. Och enligt en ny rapport från SEI har de inga planer på att byta riktning.
Tvärtom väntas både Ryssland och Saudiarabien öka produktionen av olja och gas även förbi 2030.
– Därför är de inte hundra procent trovärdiga på det viset att man inte har någon substans i målen, säger Måns Nilsson.
Koldioxidlagring inte tillräckligt
Enligt honom och många andra är Kina, som står för 28 procent av världens koldioxidutsläpp, det viktigaste landet i omställningen.
– De har nyligen gått ut med att utsläppen ska ”peaka” innan 2030, men utöver det så vet vi väldigt lite, säger han.
För att nå utsläppsmålen lägger flera länder, däribland Saudiarabien, stort fokus på sätt att lagra och avskilja koldioxid, så kallad CCS-teknik. Något som även FN:s klimatpanel IPCC ser som en byggsten för att klara 1,5-gradersmålet.
– CSS kan svara för 10-15 procent av de totala åtgärderna, så det är möjligt att det kan vara ett ganska betydande bidrag, säger Filip Johnsson, professor i energiteknik på Chalmers.
– Men den stora åtgärden måste vara att länderna lämnar kvar de fossila bränslena och inte utnyttjar dem.
Ett positivt steg
Avsaknaden av detaljer gör att många frågor om de nysatta klimatmålen förblir obesvarade. Men Måns Nilsson ser ändå en viss ljusning med ländernas besked, som kan leda till att forskare och analytiker nu kan räkna på vad som krävs för att varje land ska nå målen.
– För några år sedan hade vi inga som helst utfästelser av den här typen. Att det faktiskt blir en vision om ett annat typ av energi- och samhällssystem, även från de här lite motsträviga länderna, måste man ändå säga är ett positivt steg framåt, säger han.