Vi kör in i Bondy från motorvägen. På en husfasad hänger en jättebild av Kylian Mbappé. En vecka efter VM-guldet försökte ett annat företag annonsera här, men protesterna från lokalbor blev för stora, VM-hjälten åkte upp igen.
Nabil Larbi är lokalpolitiker för socialistpartiet som styr i Bondy. Han har bott här hela sitt liv.
– Vi är stolta över Kylian. Men också över att kunna visa att mångfalden är en styrka, att talang kan skapas och växa här i förorterna, säger han.
Segregationen som knappast minskat
Efter Frankrikes förra VM-guld, 1998, lät det ungefär likadant. Landslaget kallades ”Les Black-blanc-beur”, svarta-vita-araber, en anspelning på den franska trikoloren. Sedan dess har segregationen och de sociala problemen i förorterna knappast minskat, samtidigt som de politiska spänningarna kring frågor om migration och integration bara ökat.
– I dag lyser Mpabbés ljus över Bondy. Och det är ju bra. Men vi vill inte att man ska glömma förorterna igen om tio dagar. Och när man pratar om dom så är det om problem och det här snacket om no-go-zoner, vi har inga sådana, säger Nabil Larbi.
Bilar brinner också vid festliga tillfällen
Han är provocerad av debatten om att det skulle finnas områden dit blåljuspersonal inte kan ta sig. Men det är stora skillnader mellan kvarteren här. Vissa kvarter avråds vi bestämt från att gå in i. Vi kör igenom med bil, med kameran väl dold. I gathörnen sitter killar i 16-17-årsåldern i fåtöljer på trottoaren. De spanar efter poliser åt knarklangarna. 100 euro om dagen, ungefär 1 000 kronor, tjänar de på att sitta där.
På gatan ser vi rester efter utbrända bilar. Glassplitter, smälta däck och delar av registeringskyltar. Då och då blossar upplopp upp i förorterna. Men bilarna brinner också vid festliga tillfällen, som nationaldagen den 14 juli och nu efter VM-guldet dagen efter.
Värst rykte har de så kallade ”cités”, gigantiska, slitna flerbostadshus. I Bondy har man valt att riva en del av jättehusen och bygga lägre, fräschare hus. Blanda hyresrätter med ägarlägenheter i förhoppningen att få en mer socioekonomiskt blandad befolkning.
– Här hade vi ett kvarter som var omringat av stora hus. Byggnader på 12 våningar, det fanns torn på 15 våningar. Det var verkligen dystert. Ljuset kom bokstavligen inte in i kvarteret. Och när man kom hit kände man sig rädd och inlåst, det var en känsla av ghetto, nu är det mycket mer behagligt, berättar Nabil Larbi.
”Bättre om ociviliserat”
Vi träffar Pascal Sene. En kort svart man med svällande muskler. En slags områdesvärd, han hjälper de boende med praktiska saker och att lösa konflikter. Han tycker att det nybyggda området är en förbättring.
– Det är mycket bättre nu. Men det är fortfarande ociviliserat, med kriminalitet och droghandel. Vi behöver mer säkerhet, mer polisnärvaro, säger han.
”Alla kan nå toppen”
I våras föreslogs en stor satsning på storstädernas förorter i Frankrike. Macron avvisade planen. Han menar att dyra projekt har man försökt med i 40 år, men problemen är kvar. Presidenten vill istället arbeta mer aktivt mot diskriminering på arbetsmarknaden och försöka förmå franska företag att anställa människor från de här områdena.
Ett gäng killar spelar fotboll i skuggan av en stor motorvägsbro. 18-årige Jordan Delenclos spelar i Mbappé-tröja.
– Jag älskar min ort, dessutom har vi Kylian som representerar Frankrike. Alla är stolta över honom.
Han känner inte igen sig i bilden att han skulle ha sämre möjligheter i livet än någon annan.
– Nej, det tycker jag inte. Om du har talangen och uthålligheten så kan vem som helst komma allra högst upp på toppen, var man än kommer ifrån, säger han.
