Det nordkoreanska samhället är troligen världens mest militariserade. Men vapenarsenalen är ålderstigen och det är främst i landets missil- och kärnvapenprogram som framsteg gjorts de senaste åren.

Samtidigt har grannen, den välmående ärkerivalen Sydkorea, både en långt mer modern militär och USA:s stöd.

Sedan december 2011 styrs Nordkorea av Kim Jong-un, som på hemmaplan kallas för ”den store efterträdaren”.

Kim Jong-un har fortsatt på samma inslagna militaristiska väg som sin far Kim Jong Il (död 2011) och farfar Kim Il Sung (död 1994). Två ledare som prioriterade militärutgifterna framför en fattig och svältande befolkning under mottot ”militären först”.

Uppemot en tredjedel av BNP beräknas gå till militären och den obligatoriska värnplikten kan pågå i upp till tolv år i armén och upp till tio år i marinen.

Landets väpnade styrkor kan dessutom, enligt bedömare, mobilisera drygt 10 miljoner män och kvinnor i stridsför ålder (16-49), även om man oftast räknar med att den nordkoreanska armén består av drygt en miljon soldater och landets folkmilis av tre-fyra miljoner man.

”Helt stagnerad”

Själva krigsmaterielet är dock inte lika imponerande som storleken på landets militär.

– Den nordkoreanska militären är helt stagnerad och har egentligen inte utvecklats under de senaste 20 åren. Vapensystemen är helt föråldrade med två undantag: Missilprogrammet och kärnvapenprogrammet, säger Linus Hagström på utrikespolitiska institutet.

John Rydqvist, Nordkoreaexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), är inne på samma linje.

– Det finns inga kärnvapen i Nordkorea. De har testat kärnladdningar tidigare, men det innebär inte att de har kapacitet att skicka dem mot ett bestämt mål. Och de konventionella stridskrafterna är på 70-talsnivå, och dessutom nedslitna. Hade det funnit fabriker som tillverkade moderna stridsvagnar hade det kommit ut och hade man importerat dem hade det också kommit ut.

Enligt John Rydqvist utgörs bedömningarna av Nordkoreas militära kapacitet av bland annat publicerad information från den amerikanska försvarsmakten samt satellitbilder som både militära experter och vapennördar noga nagelfar.

Dessutom kommer en hel del information ut under de både rivalernas respektive militärövningar.  

Kärnvapenfri zon

Efter uppdelningen av Korea efter andra världskriget följde ett uppslitande Koreakrig som krävde två miljoner dödsoffer.

Efter krigsslutet 1953 skapades en fyra kilometer bred demilitariserad zon mellan länderna, en zon som än i dag är gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea.

USA placerade tidigt ut kärnvapenmissiler nära den nordkoreanska gränsen, men från och med 1992 enades parterna om att halvön skulle vara en kärnvapenfri zon.

Sedan dess har turerna gått täta mellan förhandlingar och kriser. Båda nord och syd har provskjutit missiler och flera gånger har dödsoffer krävts efter strider i omtvistade gränsområden i haven utanför den koreanska halvön.

Slängde ut inspektörer

2002 blev det känt att Nordkorea anrikat uran till plutonium, något som bröt mot det tidigare avtalet. Samtidigt slängdes flera IAEA-inspektörer ut ur landet och dessutom sade man upp det så kallade Non Proliferation Treaty, ett internationellt avtal som ska hindra spridningen av kärnvapen och kärnvapenteknologi.

2003 var det dags för de första sexpartssamtalen mellan Nordkorea, USA, Kina, Ryssland, Japan och Sydkorea, men de kollapsade snart och 2006 provsköt Nordkorea flera missiler och genomförde i oktober sitt första kärnvapenprov.

Provsprängningen medförde hårda FN-sanktioner, även från det allierade Kina, och snart hölls nya sexpartssamtal i utbyte mot ekonomisk hjälp. Nordkoreas kärnreaktor i Yongbyon stängdes, men bara några år senare lämnade man åter samtalen, provsköt en långdistansrobot och återupptog sin plutoniumtillverkning.

”Intentionerna är inte aggressiva, utan starkt defensiva”

På våren 2009 genomfördes ännu en underjordiskt kärnvapensprängning och i december 2012 lyckades Nordkorea, på andra försöket, skicka upp en ”forskningssatellit” i omloppsbana runt jorden.

Något som fördömdes av ett enigt världssamfund som menade att det i själva verket handlade om ett test av en långdistansrobot – ett led i Nordkoreas utveckling av teknik för kärnvapen.

Att Nordkorea nu rivit upp vapenstilleståndsavtalet från 1953 och att Kim Jong-Un hotar med ”fullskaligt krig i koreansk stil” och en kärnvapenattack mot USA i förebyggande syfte, ska dock ses i sitt rätta sammanhang menar Linus Hagström.

– Det är viktigt att poängtera att även om Nordkorea har en aggressiv retorik är det ingenting som får mig att tro att de skulle använda militärt våld om de inte själva blir anfallna. Intentionerna är inte aggressiva, utan starkt defensiva. Om man skulle starta ett krig skulle man utan tvekan förlora.

John Rydqvist menar att Nordkorea ändå har en reell avskräckningspotential som man kan använda.

– Meningen är ju att man ska få någon att låta bli att vidta åtgärder. Men det farliga är ju att man har ett artilleri som kan nå Seoul och om man kan bombardera en tätbefolkad 20 miljonerstad har man en betydande militär avskräckningskapacitet.

Källor: Säkerhetspolitik.se, Utrikespolitiska institutet (Landguiden), The Military Balance, CIA Factbook.