Ana Maria Narti flydde från Rumänien 1970 och fick politisk asyl i Sverige. Här har hon verkat som journalist, författare och riksdagsledamot för Folkpartiet.
Förhoppningarna var stora när Ceaușescuregimen föll, i slutet av revolutionsåret 1989.
– Det blev en blodigare revolution än i de andra länderna i Östeuropa eftersom förtrycket varit så hårt. Det fanns ett starkt hämndbegär och de före detta makthavarna försvarade sina privilegier, säger Ana Maria Narti.
Mörkaste tiden
Hon beskriver 1980-talet som den mörkaste tiden i landet. Det var ont om mat och el. Kvinnorna skulle tvingas föda minst fem barn. Barnhemmen fylldes av övergivna barn som levde under fasansfulla förhållanden. Säkerhetstjänsten Securitate var fruktad och ökänd för tortyr i fängelserna.
Ouppklarade brott
Ana Maria Narti anser att de trettio åren som gått sedan revolutionen präglats av en kamp mot korruption och maktmissbruk, och att många av kommunismens brott ännu är ouppklarade.
Några museer har på senare tid öppnats där bevis och vittnesmål om övergrepp visas upp.
– Revolutionen 1989 var den största glädjen i mitt liv men blev också den största besvikelsen. Demokratirörelsen slogs ner brutalt av kommunisterna som tillsammans med militären och säkerhetstjänsten behöll makten, säger Ana Maria Narti i SVT Nyheter.
Många i exil
Hon anser att EU-medlemskapet var oerhört viktigt för landets utveckling, men att det också lett till att många rumäner lämnat sitt hemland för att arbeta i andra EU-länder. Levnadsstandarden har höjts på senare år, men inom sjukvården och utbildningssystemet behövs ännu reformer.
– I Rumänien finns det så många duktiga människor, inte minst kvinnor, som kämpat för friheten. Om vi gör upp med det förflutna har vi äntligen en chans att bli ett normalt land, trettio år efter revolutionen, anser Ana Maria Narti.