Grävgruppen Bellingcat, med grundaren Eliot Higgins, har hyllats för sina avslöjanden. Foto: Tolga Akmen/AFP

Nätdetektiverna i ”Bellingcat” – vilka är de egentligen?

Publicerad

Bellingcat har brakat in på den internationella mediescenen med buller och bång. Med spektakulära grävrapporter har gruppen brädat såväl traditionella medier som tankesmedjor, men kritiker pekar ut den som ett politiskt verktyg i västländers händer.
Möt Bellingcat, en förhatligt vass nagel i Kremls digitala öga.

När det malaysiska passagerarflygplanet MH17 den 17 juli 2014 sköts ner över östra Ukraina med 298 dödsoffer som följd, hade organisationen Bellingcat grundats bara tre dagar tidigare.

Bellingcat består av en brokig skara journalister, bloggare, forskare och andra nätanvändare som tillsammans gör grävande avslöjanden, främst utifrån öppet tillgängliga källor på nätet.

De har bland annat publicerar texter om kriget i Syrien, terrorgruppen IS, kriget i Ukraina och nu senast pekat ut de misstänkta ryska GRU-agenterna som ska ha förgiftat flera personer i Storbritannien.

– Jag kände på något sätt på mig att vi kunde uträtta något men just nu med Salisbury-affären så har det, säger researchern Aric Toler.

Kritik från kreml

Bellingcat har hyllats för sina avslöjanden men inte alla är lika stora beundrare.

I takt med dess växande genomslag så har Bellingcat också ådragit sig allt mer ilska inte minst från ryskt håll, och från Kremls anhängare i andra länder. Ryssland har kategoriskt avfärdat alla anklagelser från Bellingcat men dessutom kritiserat gruppen i sig.

Inledningsvis kretsade kritiken kring grundaren Eliot Higgins brist på formell erfarenhet i militär- och underrättelseanalys. Senare kritik har snarare pekat ut Bellingcat som en front för säkerhetstjänster i västländer som vill svärta ner Rysslands rykte.

– I själva verket är det en väldigt vanlig och utbredd bild bland ryska tjänstemän att den här journalistgruppen är nära knuten till underrättelsetjänster, säger Tatijana Stanovaja, som driver den ryska politiska analysfirman R.Politik.

Enkel och effektiv anklagelse

Några konkreta bevis för den kopplingen har inte lagts fram men att objektivt motbevisa det är svårt vilket är praktiskt för ryska myndigheter, enligt Björn Fägersten, seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet (UI) och expert på bland annat underrättelsetjänster.

– Det är väl en enkel och ganska effektiv poäng för dem att göra för att det smetar ned både säkerhetstjänsterna och Bellingcat, säger han.

– Den är också närmast omöjligt att motbevisa annat än med väldigt stor transparens.

Inte orolig för egen del

Researchern Aric Toler, som bor i USA, avfärdar anklagelserna som ”löjliga”. Men han tillägger lite skämtsamt att han säkert hade sagt samma sak om han var i de ryska myndigheternas sits, eftersom deras motbevis aldrig kommer att accepteras.

Den vanligaste fråga han får är nog om han är rädd eller orolig för sin säkerhet, något han förnekar. Han uttrycker sig däremot mer försiktigt om läget för journalister på plats.

– För egen del absolut inte. Men om man bor i Ryssland, eller är en rysk journalist som bor i utlandet, då kanske man borde oroa sig lite.

Vad är egentligen Bellingcat?

Visa

Bellingcat beskrivs ofta som en ”undersökande internetgrupp”, ”medborgarjournalister” eller något annat liknande. Det beror till stor del på att den inte lätt passar in i den traditionella medievärlden.

Enkelt uttryckt är Bellingcat en organisation som gör olika typer av avslöjande undersökningar, främst om väpnade konflikter, med hjälp av uppgifter på nätet. De utbildar även andra i hur det går till att gräva på det sättet.

Den har publicerat texter om bland annat kriget i Syrien, terrorgruppen IS och kriget i Ukraina. Det är en verksamhet som i sin tur gjort den till ett stort hatobjekt för Ryssland, och för kremls påhejare på nätet.

I ett tidigt skede handlade det ofta att med hjälp av öppet tillgängliga satellitkartor och inlägg i sociala medier spåra upp platser, personer eller föremål. Grundaren Eliot Higgins hade då redan följt kriget i Syrien på liknande sätt på sin blogg ”Brown Moses”, och gjort avslöjanden tillsammans med bland annat The New York Times.

Higgins hade ingen journalistisk eller säkerhetspolitisk bakgrund, men lyckades från sin soffa i brittiska Manchester pussla samman avslöjanden som uppmärksammades världen om.

Bellingcats uppstart finansierades genom en insamling på nätet 2014, där 1 701 personer totalt gav närmare 600 000 kronor.

I dag finansieras Bellingcat till hälften genom utbildningar och workshops och till hälften genom donationer, enligt gruppen själv. Bland annat nätjätten Google, fonden Open Society Foundation och nederländska Adessium-fonden uppges stöda organisationen.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Nervgiftsattackerna i Storbritannien

Mer i ämnet