I gryningen den 3 juni började soldater avancera mot folkmassan framför militärens högkvarter i Khartum.
I veckor hade demonstranter ockuperat platsen för att sätta tryck på den styrande militärjuntan. Förhandlingar mellan proteströrelsen och militären hade gått i stå sedan de misslyckats med att komma överens om hur landet ska styras fram till nästa val. Demonstranterna insisterade på en civil, teknokratisk regering, medan militären ville behålla sin majoritet.
120 människor dödades, enligt en läkarorganisation som står bakom proteströrelsen. Flera av liken dumpades i floden Nilen. Otaliga kvinnor våldtogs.
Sedan tystnade det.
Internet nere
Samma dag som fredliga demonstranter besköts i Khartum, släcktes mobilnätet ned i Sudan. En vecka därpå gick militärjuntan ännu längre – i stort sett all möjlighet till internetuppkoppling försvann i hela landet.
Så har det sett ut sedan dess.
Nedstängningen är förödande för proteströrelsen, säger människorättsutredaren Manar Idriss, som forskar om Sudan för SOAS-universitetet i London.
– Internet är dagens öron och ögon, det internationella samfundet måste sätta press på militärrådet att återställa internet. Annars ökar risken för att människorättsvidriga övergrepp tillåts fortlöpa med straffrihet.
Oviss framtid
Framtiden är oviss för Sudan, och bristen på information inifrån landet gör frågetecknen många.
En maktkamp mellan militären och RFS-milisen, vars ledare Hemeti tycks ha siktet inställt på presidentposten, riskerar att eskalera mycket fort och utvecklas till ett inbördeskrig, enligt Johan Brosché.
Men allt tyder på att proteströrelsen lever. I avsaknad av kanaler som Whatsapp och Twitter har den tvingats organiserat sig på nya sätt. De aktivister som Manar Idriss talat med berättar hur bostadskvarter har organiserat sig i små nätverk.
– De jag har lyckats tala med säger att de har kommit till en punkt där det inte finns någon återvändo. De måste fortsätta att sätta tryck på makten, säger hon.