Dagen innan kriget bröt ut lekte Olesya med sin ettåriga dotter på en lekplats i Kiev. Inte långt senare vaknade de till ljudet av bomber som föll och paret insåg att de måste lämna Kiev. De packade väskorna och körde mot gränsen.
– Vi var skräckslagna, när som helst kunde bomberna slå ner där vi var, säger Olesya Bublay.
Väl där skiljdes de snabbt åt. Olesya och dottern tog sig till Sverige, medan hennes man stannade kvar. Även hennes bror och mamma är kvar i landet, och hennes pappa strider i staden Charkiv.
– Det är som att ha en klump i halsen. Så fort jag får ett samtal eller sms får jag nästan panik och tänker att något hemskt hänt dem.
Se mer i klippet ovan.