Anpassningar för att klara klimatförändringarna är en av grundpelarna i Parisavtalet – vid sidan av att snabbt minska utsläppen av växthusgaser. Även om utsläppen hejdas, så är klimatförändringarna redan i rullning och väntas ge dramatiska effekter.
Klimatanpassningar handlar om att skydda befolkning, jordbruk och viktiga samhällsfunktioner mot översvämningar, kraftiga skyfall, havshöjningar, torka och värmeböljor.
Prioriterat utsläppen
Men enligt en ny rapport från FN:s miljöprogram UNEP – Adaption Gap Report 2020 – släpar arbetet efter.
– Nu ser vi att klimatet förändras, och det är verkligen hög tid att få fart på klimatanpassningarna, säger Åsa Persson, forskningschef på Stockholm Environment Institute (SEI), som haft i uppdrag att expertgranska delar av rapporten.
72 procent av länderna inom Parisavtalet har tagit fram planer för någon typ av klimatanpassning. Och ytterligare 9 procent är i planeringsfasen.
Men av 1 700 studerade projekt i FN-rapporten var de flesta i ett mycket tidigt stadium, och endast 3 procent bedömdes bidra till klimatanpassning i praktiken.
Bristande finansiering
Världens fattiga och mindre utvecklade länder kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna. En avgörande flaskhals för att få i gång arbetet med klimatanpassningen är därför finansieringen, enligt Åsa Persson.
– Det finns en positiv trend för hur mycket pengar som kommer via FN:s olika fonder och från bistånd. Men nivån är fortfarande alldeles för låg, jämfört med vad det kostar.
I dag uppskattas behovet för utvecklingsländernas klimatanpassning vara omkring 70 miljarder dollar per år. Om ytterligare 30 år kan kostnaden ha vuxit till nära 500 miljarder dollar.
Påverkar Sverige
Även om behovet av klimatanpassning ofta betraktas som en angelägenhet för de länder som drabbas direkt, så visar forskning att konsekvenserna kommer att påverka förhållandevis förskonade länder som Sverige.
– Det tas inte upp så mycket i den här rapporten, men det är viktigt att också se de gränsöverskridande klimateffekterna. Det kan handla om att vara beroende av livsmedel från andra länder, att ha investeringar i sårbara länder – och migration, som ju är en stor fråga.