McNamara ledde försvarshögkvarteret Pentagon under presidenterna John Kennedy och Lyndon Johnson och symboliserade den amerikanska krigföringen i Indokina på 1960- och 70-talet. Han var pådrivande för utökningen av antalet amerikanska soldater i Sydvietnam och för bombningarna av dåvarande Nordvietnam.
Robert Strange McNamara föddes den 9 juni 1916 i San Francisco.
Under andra världskriget arbetade McNamara med matematiska modeller för att effektivisera amerikanska bombflyget. 1946 lämnade han flygvapnet som överstelöjtnant.
Samma år inleddes hans karriär hos biltillverkaren Ford. Han blev 1960 den förste vd som rekryterats utanför familjen Ford.
Med- och motgångar
Året därpå utnämnde den demokratiske president John F Kennedy partibrodern McNamara till försvarsminister. Han behöll posten också under huvuddelen av Lyndon B Johnsons presidenttid.
McNamara var försvarsminister under det fiaskoartade, USA-stödda exilkubanska försöket att störta Fidel Castro vid den misslyckade invasionen i Grisbukten i april 1961, samt under den mer lyckade hanteringen av Kubakrisen i oktober 1962.
Övergripande var McNamaras mål att avskräcka sovjetiska ledare, och övertyga dem om att kärnvapenanfall mot USA:s allierade skulle leda till samma amerikanskt svar mot sovjetiska styrkor. Samtidigt verkade han för bilaterala förhandlingar med Sovjetunionen om stopp för kärnvapenupprustning, vilket efter hans avgång ledde till det första Salt-avtalet.
Hök blev duva
Han – som gav namn åt McNamara-doktrinen – var också pådrivande för utökningen av antalet amerikanska soldater i Sydvietnam och för bombningarna av dåvarande Nordvietnam.
Men med åren blev höken McNamara tveksam till krigstaktiken. Och 1967 kallade han den öppet för misslyckad, föreslog inställda bombningar, frysning av truppförstärkningar och att överlåta markkriget till Sydvietnameserna.
Men Johnson sade blankt nej, uppretad över att den man som ”skapat” kriget nu så tydligt tog sin hand ifrån det. Och 1968 avgick Robert S McNamara som försvarsminister, året innan Johnson fick lämna presidentposten.
Stark talesman
Som smått legendarisk chef för Världsbanken 1968-1981 svängde McNamara och blev stark talesman för tredje världen. Världsbankens utlåning mångdubblades. Mottagarländerna skulle gå från jordbruks- till industriekonomi – men problemet blev enorma statsskulder. Men McNamara drev också projekt för bättre uppföljning och effektivisering i Världsbanken.
I den Oscarsbelönade dokumentärfilmen The fog of war från 2003 berättade Robert S McNamara om sitt mångskiftande yrkesliv. Han skrev också själv ett tiotal böcker.
Han gifte sig 1940 med lärarinnan Margaret Craig. Paret fick två döttrar och en son. Hustrun dog i cancer 1981.
McNamara gifte sig en andra gång 2004, med Diana Masieri Byfield.
Robert S McNamara avled 93 år gammal i sitt hem i Washington.
Robert McNamara (1916-2009)
Företagsekonom, 1960 chef för Fords bilindustrier, den förste utanför familjen Ford.
1961?68 var han försvarsminister. Han arbetade för att genomföra den nya flexibla strategiska doktrin som president Kennedy gjort sig till talesman för.
McNamara var också pådrivande bakom USA:s ökade engagemang i Vietnam, en politik han senare blev allt mer tveksam till, vilket ledde till hans avgång 1968.
McNamara viktigaste insats var hans arbete för att åstadkomma bilaterala förhandlingar med Sovjetunionen om stopp för kärnvapenupprustning, vilka efter hans avgång ledde till det första SALT-avtalet.
1968?81 var han chef för Världsbanken och blev där en stark talesman för tredje världens behov.
McNamara utgav 1995 en uppmärksammad memoarbok om sin roll i Vietnamkriget, In Retrospect: The Tragedy and Lessons on Vietnam (1995).
Nationalencyklopedin