Tidningens uppgifter tyder på att man i Washington överväger en attack som ”bara” skulle pågå ett par dagar. Den skulle omfatta attacker med bland annat kryssningsrobotar som är stationerade på krigsfartyg i Medelhavet, där USA redan har förstärkt sin militära närvaro.

Attacken skulle enligt tidningen utgöra närmast en allmän varning till Syriens diktator al-Assad att inte fortsätta med gasattacker. Det verkar nu, efter uttalanden av utrikesminister John Kerry, som USA har accepterat synen att en gasattack i större skala verkligen ägde rum den 21 augusti i år.

Ödesdiger förändring

Att USA nu fullt ut tycks acceptera tanken på att en gasattack verkligen har ägt rum är en stor förändring jämfört med tidigare – en ödesdiger förändring, kan man säga. Det skulle också kunna förvärra inbördeskriget.

Det nya läget betyder att en varning som president Barack Obama tidigare har utfärdat nu kan triggas i gång. Om, sade han förra sommaren, gasattacker äger rum är detta detsamma som att Syrien har överträtt en röd linje. Och ett sådant öveträdande skulle medföra ett militärt svar från USA.

Nu tycks alltså USA anse att den röda linjen har överträtts. Det är nu svårt för USA att undvika att genomföra någon form av bestraffning mot regimen i Syrien – en bestraffning som alltså går utanför de ekonomiska straffåtgärder som hittills tillämpats.

USA har problem

Däremot är det, enligt Washington Post, inte säkert att attacken är riktad mot de installationer som bildar basen för gaskriget. Det skulle vara allmänna militära mål som nu ska slås ut.

Men USA har problem. Man måste samtidigt ge en sådan aktion någon form av internationell laglighet. Och den enda som kan utfärda ett sådant klartecken är FN:s säkerhetsråd.

Men där sitter Ryssland som bland annat menar att de nu attackerna i själva verket har utförts av den syriska oppositionen, precis som den syriske diktatorn säger. Ryssland kommer inte alltså att ge sitt stöd åt en begränsad USA-attack.

Därmed måste USA leta efter andra vägar för att motivera sin attack. Man måste samla allierade som alla bedyrar att attacken är motiverad av humanitära skäl, en liknande aktion som gjordes 1999 i Kosovo och Serbien. Då gällde det att bomba Serbien för att man ville undvika en hotande storskalig folkfördrivning i Kosovo.

Den bombningen skedde utan formellt stöd i internationell rätt, alltså från FN.

Kringgår FN

Hur det ska gå till denna gång vet vi ännu inte. Vi kan dock utgå från att ett beslut att kringgå FN kommer att vålla protester.

Men klart är också att USA – liksom attackerna i Libyen 2011 – vill ha med andra länder i en sådan attack. Det är väl närmast Frankrike och Storbritannien som kommer ifråga.

USA tar en stor risk – Obama riskerar att beträda samma farliga mark som en gång George W. Bush gjorde när han utan stöd i internationell lag angrep Irak 2003.

Det vill säga: det finns likheter men också skillnader. Den syriska regimen har bevisligen bedrivit ett skoningslöst krig mot sin egen befolkning. Man kan kanske säga att bevisen för gaskrig denna gång är starkare än uppgifterna om Saddam Husseins påstådda massförstörelsevapen – en del Youtube-bilder tas tycks av USA och dess allierade uppfattas som starka indicier. Dels har till exempel organisationen Läkare Utan Gränser i alla fall bekräftat symptom på gasskador.

Huvudet i ett getingbo

Dock finns inga entydiga bevis, som skulle hålla inför FN:s säkerhetsråd. Mycket är baserat på videobilder, på muntliga vittnesmål från icke-experter samt på videobilder vars autenticitet oftast inte har kunnat kontrolleras.

USA sticker huvudet in i ett getingbo. Riskerna är att även ett begränsat anfall kan påverka situationen i hela regionen, att alltså andra parter dras med i kriget.

Dessutom är stora delar av den militära syriska oppositionen nu i händerna på extremt militanta islamister – med anknytning till al-Qaida – vilket gör att USA med allierade skulle fungera som ett slags flygvapen också åt al-Qaida-liknande grupper inne i Syrien.

Eftersom USA med allierade inte sätter in marktrupper, vilket skulle vara alltför riskfyllt, kan resultatet på marken bli att de militanta grupperna, som struntar i ideal som frihet och demokrati, får ökat inflytande. Detta är ännu ett av USA:s problem när det gäller att handskas med Syrien.

Sen kan man tillägga att tragedin i Syrien kräver någon form av ingripande. Men det stora problemet är att militära ingripanden kan förvärra situationen och öka de inre motsättningarna – med ett än värre inbördeskrig som följd. Och ett krig där stater som Iran, Israel och Saudiarabien skulle kunna träda in som stridande parter.