Inte sedan det kalla kriget då kommunismen stod mot kapitalismen har vi haft två så skilda världsbilder som står mot varandra – globalister mot nationalister. Statsvetarna har ju till och med fått uppfinna en ny politisk dimension: GAL-TAN-skalan som beskriver hur väljarna i dag styrs av helt andra prioriteringar.
Det är globala, alternativa och liberala som står mot traditionellt konservativa, auktoritetsbundna nationalister. Alternativt uttryckt: veganer, pridefestivaler och kosmopoliter mot nostalgi, landsbygd och traditionella värderingar kring nationell identitet.
Orienterar i nytt politiskt landskap
Det är i detta nya politiska landskap som Angela Merkel nu måste manövrera och där det är oklart var hennes eget parti Kristdemokraterna egentligen hör hemma. Hittills har Angela Merkel både signalerat att hon är globalist, frihandelsvän men efter att hon missbedömt tyskarnas beredskap att ta emot nyanlända flyktingar har hon också formulerat sig mer nationalistiskt om att hejda migrantflödet.
Tyska kristdemokraterna, CDU, tvingas nu gå en svår balansgång, det parti som förlorade en miljon väljare till främlingsfientliga Alternativ för Tyskland, AfD, och Angela Merkel kommer därmed pressas av sin högerflank att bli än mer nationalistisk.
Med Europas ”supervalår ” till ända står det klart att traditionella högerpartier och socialdemokrater gjort en rad katastrofval. För socialdemokratiska partier har det varit extra dystert där man i Nederländerna gick från 25 procent till 6 procent, franska socialister backade kraftigt, likaså grekiska PASOK, brittiska Labour och nu tyska socialdemokrater SPD.
I flera länder har i stället liberalerna gått framåt.
Bjuder in till samtal
Angela Merkel bjuder nu in de gröna Die Grünen och liberala FDP till samtal om att eventuellt bilda en regeringskoalition. Även om det finns stora spänningar och åsiktsskillnader mellan de två partierna är de mer globalt förankrade än kristdemokraterna CDU.
”Vi kommer att söka lösningar” sa Angela Merkel när hon fick frågor om hur hon ska kunna rymma liberaler och gröna med så skilda Europa-visioner i en framtida regeringskoalition. Men frågan är hur den tyska landsmodern ska klara den utmaning Merkel nu kommer att ställas inför?
Utöver att Merkel måste balansera nationalister och globalister som två stridande krafter inom sitt eget parti så kommer en koalition med gröna och liberaler rymma motstridiga åsikter om EU. I morgon kommer den ivrigaste federalisten av dem alla, Frankrikes president Emmanuel Macron att hålla ett linjetal där han kommer föreslå hur Europasamarbetet ska fördjupas.
Han har bland annat föreslagit en finansminister för euroländerna, ett eget parlament för euroländerna och en europeisk valutafond. Macron vill få in mer pengar till EU för att också kunna påbörja en utvidgning österut med nya medlemsländer som Serbien och Albanien. Glömda är krisåren, nu vill EU-anhängarna att EU ska vara på offensiven igen.
Merkel tar inte avstånd
Hittills har Merkel inte tagit avstånd från något av förslagen. Hade hon kunnat fortsätta att regera med SPD, som nu leds av en annan stor Europavän, socialdemokraternas partiledare Martin Schulz så hade kanske Emmanuel Macron kunnat få gehör hos tyskarna för sitt reformprogram.
De tyska Die Grünen är av tradition federalister och Europavänner. Men tyska liberalernas, FDP:s ledare Christian Lindner säger nej till flera av Macrons förslag och har en hård linje mot de euroländer som inte klarar att leva upp till eurozonens kriterier.
De grönas ena partiledare Cem Özdemir har redan uttalat sig och sagt att åtstramningspaket inte var eller är den rätta vägen att lösa EU:s problem och kräver dessutom att Tyskland nu prioriterar att leva upp till vad man lovat i Parisavtalet, FN:s klimatavtal.
Vallöften en utmaning
Det skulle innebära att utmana den mäktiga bilindustrin med krav på snabbare avveckling av dieselbilen, en av flera heta potatisar som den nya Merkelkoalitionen har på sitt bord. Flyktingkris och klimatkris är inte de enda utmaningarna, hur ska Merkel visa att hon också lyssnar till de väljare som tydligt signalerat att de vill se ”Tyskland först” för att låna Trumps slagord om ”America first”?
Och den som läser svenska opinionsmätningar noga upptäcker att det finns goda skäl för svenska partier som Socialdemokraterna och Moderaterna att dra lärdom av utefter vad som sker i Europa men även i USA. Också i de svenska folkdjupen rör sig liknande strömningar av oro, missnöje och tilltagande nostalgi.
Drömmen om det förflutna
Enligt opinionsinstitutet Ipsos svarade 43 procent av svenskarna att det var bättre förr. Den sortens nostalgi, med drömmen om det förflutna, är något som populistiska partier skickligt fångar upp för att sen spela ut mot etablissemanget och eliten. Bara drygt 10 procent av svenskarna svarar att Sverige utvecklas åt rätt håll, en rekordlåg notering. Invandring och integration har seglat upp som den viktigaste frågan tillsammans med sjukvård. Och enligt Demokratiutredningen anser bara 20 procent av svenskarna att de har möjlighet att påverka svensk politik mellan valen.
Ett europeiskt supervalår må vara till ända men nu inleds ett nytt där Österrike står näst på tur och där Sverige är mindre än ett år från sitt eget ödesval.