Tre före detta laestadianska mammor har berättat för oss om sina svåra beslut att lämna rörelsen. Alla tre försökte, blev utslitna och lämnade till slut laestadianismen. En av dem var Tuija, mamma till fem barn.
– Vi började tänka på det här med preventivmedel långt innan vi lämnade rörelsen. Vi tyckte att det var något man borde kunna leva med inom rörelsen. Sedan gjorde jag misstaget att öppet ifrågasätta den traditionella familjeplaneringen, berättar hon.
”Det handlar om trovisshet”
Gammellaestadianernas riksorganisation har sina säten i Uleåborg och Stockholm. Männen i ledningen står för andlig kontinuitet och värnar om renlärighet. Den laestadianska rörelsen tänker inte häva förbudet mot preventivmedel.
– Jag har inga planer på att driva en sådan linje. Det råder ändå enhällighet i den här frågan inom vårt kristna samfund. Det ingår helt enkelt i vår lära att välkomna de barn som Gud vill skänka oss. Men sedan finns det en del svåra fall där föräldrarna måste agera, säger Viljo Juntunen, ordförande för finska Fredsförbundet.
Vuokko, mamma till 12 barn, började återhämta sig först efter att hon hade steriliserat sig.
– När en mamma är utsliten reser hon sig inte förrän det blir slut på barnafödandet. Det vägrar man att förstå inom rörelsen. Efter min egen sterilisering började jag omedelbart repa mig, och slapp all rädsla för framtiden. Jag visste att jag inte skulle få fler barn och kunde därmed fokusera på dem jag hade.
”Livet rasade samman när jag lämnade rörelsen”
I Finland har laestadianernas förbud mot preventivmedel väckt livlig debatt på grund av ett antal nyutgivna böcker, men den evangelisk-lutherska kyrkan tiger och religionsdebatten har uteblivit, enligt Johanna Hurtig som har forskat laestadianismen.
Hon medger att laestadianerna som grupp var mer homogen tidigare, och säger att den yngre generationen ofta diskuterar på internet, ifrågasätter lärorna och gör egna val.
– Det kan bli så att folk börjar tillämpa en förljugen dubbelmoral där man låtsas följa rörelsens traditioner, men samtidigt svär sig fri från dem. Risken är stor att lögnen får fotfäste inom den laestadianska väckelserörelsen, där hittills en rädslans kultur har rått. Om det också uppstår en lögnens kultur, far hela samfundet illa, säger forskaren Johanna Hurtig.
Kvinnorna i vår reportageserie har gjort egna val och lämnat den laestadianska rörelsen.
– Det kändes som om hela livet rasade samman när jag vände rörelsen ryggen, ungefär som om jag höll på att krascha mentalt. Jag fick gå i terapi länge efter det och gör det än i dag. Man frågar sig vem man egentligen är när man mister sin identitet i rörelsen. Nu känner jag att jag har rum att andas och frihet att vara precis den jag är, säger Tuija.