Kirsten Kraiberg Knudsen, professor i astronomi jobbar med ett av teleskopen som tagit fram bilden på det svarta hålet. Foto: Peter Widing

Astronom: ”Ett av de största astronomiska samarbeten som gjorts”

Publicerad

I dag presenterades den första bilden någonsin på ett svart hål. SVT Vetenskap ställde några frågor till Kirsten Kraiberg Knudsen, professor i astronomi vid Chalmers tekniska högskola, om vad detta betyder.

Kirsten Kraiberg Knudsen har följt presskonferensen om bilden på det svarta hålet. Hon jobbar bland annat med Almateleskopet i Atacamaöknen i Chile, ett av teleskopen i nätverket som tagit bilden.

Hur känner du nu när du ser bilden? 

–  Jag tycker den är oerhört fascinerande. Både astronomin och fysiken har tagit ett väldigt stort steg framåt med det här. Att kunna skapa den här sortens bilder. Det är fascinerande att lyckas med ett så stort internationellt samarbete.

Såg den ut som du hade trott?

– Den är lik simulationer man har gjort, så det är inte jättelångt från vad man kunde förvänta sig. 

Det var en ganska suddig bild, du kände dig inte lite besviken när du såg den?

– Absolut inte. Den är så mycket skarpare än vad vi har sett i andra observationer. Det är den bästa upplösningen vi kan få. Man använder hela jorden som teleskop och på så hög radiofrekvens. Det är som att se en golfboll på månen. Om det inte är den mest högupplösta bild vi fått från rymden, så är det en av de få.

Vad kan denna bild säga om svarta hål som vi inte visste innan?

–  Man kan direkt mäta storleken på händelsehorisonten (alltså ”kanten” på ett svart hål, reds anm). Detta ger storleken och massan på det svarta hålet. Det går också att lära sig om svarta håls rotation. Nästa steg blir att förstå hur strömmen av plasma skapas, jetstrålen som man ser på bilder av M87-galaxen. Men om hålet roterar är en stor fråga.

Har man inte vetat tidigare om svarta hål roterar?

– Nej, man har bara förväntat sig det. Men man måste se det för att vara säker.

Kan man hävda att det är en riktig bild?

– Det är en bild man får genom att kombinera observationer med olika teleskop, men hur man sätter ihop detta är komplicerat. Det är inte som när man tar ett kort med en vanlig kamera. Det är en teknik som kallas långbasinterferometri, det vill säga att man kopplar ihop en mängd olika teleskop.  Sverige är mycket aktiv inom utvecklingen av denna teknik med teleskopen i Onsala.

Varför fick vi se en bild på just M87 och inte vår egen Vintergatas svarta hål?

– Det ligger oerhört mycket gas och damm mellan oss och vår eget svarta hål. För då tittar vi genom en stor del av Vintergatans skiva.  Men med M87, där tittar man bort från Vintergatans skiva och kan se nästan rakt till det svarta hålet.  Även om den är 1000 gånger längre bort, så syns den bra då M87:s svarta hål är mycket, mycket större.  Och man ska tänka på att Vintergatans svarta hål varierar i ljusstyrka ganska snabbt, så det är svårt att ta ett kort under flera timmar. Som Heino Falcke uttryckte det på presskonferensen, det är svårt att ta kort på ett litet barn som inte kan sitta stilla.  

En av deltagarna i presskonferensen sa att ”det finns en tid före man sett bilden och en tid efter” Känner du så?

– Jag känner att vi lever i en tid där man vet att om man vill uppnå något stort så måste man samarbeta. Detta är ett av de största astronomiska samarbeten som gjorts.

Missa inte Vetenskapens värld den 29 april där vi berättar historien bakom hur denna bild kom till.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer