Hur man uttrycker känslor kan variera stort mellan olika kulturer. I vissa länder är man öppen med sina känslor och visar tydligt med ansikte och kroppsspråk hur man känner. I andra länder, som Sverige, använder man mer subtila och ibland svårtolkade signaler för att förmedla sina känslor.

Vad denna skillnad beror på är inte helt utrett, men ny forskning från University of Wisconsin pekar på att det kan ha med ett lands historiska heterogenitet, eller mångfald, att göra. Alltså – människor som lever i ett land vars befolkning härstammar från flera olika länder, uttrycker sin känslor större och tydligare än man gör i de länder som är historiskt homogena.

– Det kan bero på att frånvaron av ett gemensamt språk får människor att kommunicera med mer ickeverbala medel för att uttrycka sina känslor. Ökad emotionell uttrycksfullhet i ansikte och kropp är antagligen en anpassning till mångfald i emotionskultur, regler och språk, säger Paula Niedenthal, forskare vid University of Wisconsin och ledare för forskningsprojektet.

Undersökt 32 länder

Men att bygga upp en emotionskultur tar tid. Enligt forskarna räcker det inte att ett land har en befolkning från många olika ursprungsländer idag. Det måste vara byggt på blandad befolkning minst 500 år tillbaka i tiden för att man ska se en effekt på hur känslor uttrycks.

I sin studie, som publiceras i tidskriften PNAS, har forskarna undersökt 32 länder för att se vilka som främjar ett öppet uttryck av känslor och hur ländernas historiska mångfald ser ut. Högt upp på listan över historiskt heterogena länder hamnar USA, Australien, Brasilien och Nederländerna. I andra änden hamnar Japan, Polen och Nigeria.

– USA är ett exempel på ett land som koloniserades samtidigt av många olika kulturer, vilket tvingade människor att kommunicera över språkbarriärer. Den höga heterogeniteten innebär att människor samverkat från början och skapat en gemensam emotionell regim, säger Åsa Wettergren, docent i sociologi och specialiserad inom kommunikationssociologi vid Göteborgs universitet.

Svenskar svåra att tyda

En emotionell regim är de gemensamma regler för hur känslor uttrycks som är unik för varje kultur. Det är dessa regler som styr vad man ska känna, när man ska känna det och hur man bör uttrycka känslorna. Till exempel vet vi instinktivt i vilka sammanhang vi borde skämmas och att vi inte ska uttrycka vår ilska genom våld. Följer man inte dessa regler ses man som avvikande.

– Det kan vara ett stort problem i ett nytt land, att tyda emotionsuttryck. Men man blir bättre på att skifta mellan olika emotionella regimer om man kommer från ett land där många olika kulturer blandas, säger Åsa Wettergren.

Enligt henne är det ofta svårt för personer som kommer till Sverige att tolka svenskars känslor eftersom vi är subtila och använder oss av små skillnader i ansiktsuttryck och röst.

– Dessa drag skulle i andra kulturer kunna framstå som att man är en känslokall robot, medan personer som kommer till Sverige istället kan framstå som aggressiva när de pratar fast det inte är meningen. Det här kan underblåsa att människor kan tycka att andra kulturer är konstiga. Vi tycker det är obehagligt med starka känslouttryck.

Detta kan alltså bero på att Sverige är ett historiskt homogent land som inte förrän på senare tid haft någon större migration från olika länder.

Leenden används olika

Förutom att undersöka hur historisk heterogenitet förklarar skillnader i känslouttryck, visar studien också att hur vi använder och tolkar leenden beror på samma faktorer. Forskarna delar upp länder i ”leendekulturer” som styrs av historisk heterogenitet och där leendet kan ha tre olika sociala funktioner: belöning, anknytning eller dominans.

Hur ofta dessa leenden används varierar mellan de olika leendekulturerna. I historiskt heterogena länder används de två första oftast, medan dominansleendet används oftare i de mer homogena länderna.

– Ett samhälle byggt på människor från ett stort antal ursprungsländer är en kontext av social osäkerhet där tillit och sociala band är ytterst viktiga. I sådana samhällen kan man förställa sig att dessa två leenden är viktiga. Belöning för att visa andra vad som är bra eller dåligt, och anknytning för att skapa och upprätthålla sociala band, säger Paula Niedenthal.

I mer homogena länder finns ofta en gammal etablerad hierarki, och där används leendet oftare till signalera att en fastlagd norm har brutits mot utan att starta en öppen konflikt.

– Det finns runt fem eller sex emotioner som är universella och uttrycks ganska lika, däribland leendet, med det finns variationer i funktion. I homogena samhällen kan emotionella uttryck spegla och upprätthålla en hierarki, säger Erland Hjelmquist, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.