2016 års Nobelpristagare i kemi har miniatyriserat maskiner och tagit kemin till en ny dimension.

Trion har utvecklat molekyler vars rörelser går att kontrollera och som – när energi tillförs – kan utföra ett arbete.

– Det handlar om mycket små och starka maskiner. Maskiner som är så små att vi inte kan se dem, vilket inspirerat och utmanat kemister under en lång tid. Först och främst var man tvungen att bevisa att det faktisk fungerar i praktiken och det har årets Nobelprisvinnare gjort, säger Gunnar von Heijne, professor i biokemi.

”En chock”

Utvecklingsmässigt befinner sig molekylära maskiner i samma stadium som den elektriska motorn på 1830-talet, då vetenskapsmän kunde visa upp diverse snurrande vevar och hjul utan att veta att det skulle leda fram till elektriska tåg, tvättmaskiner, fläktar och matberedare.

– Jag vet inte vad jag ska säga. Det var en chock och en överraskning när jag fick beskedet. Jag känner mig också mycket hedrad, säger Bernard L Feringa på telefon under presskonferensen efter att priset offentliggjorts.

”Kunde knappt tro det”

Bernard Feringa säger också att han var lite chockad när han såg den första fungerande molekylära maskinen han konstruerat.

– När jag först såg den kunde jag nästan inte tro att den verkligen fungerade.

Vad gäller användningsområden säger han:

– Det finns många användningsområden, bland annat som transportmedel genom kroppen. Men jag tänker mig också till exempel miniatyrrobotar som skulle kunna leta upp cancerceller.

Han säger vidare om möjliga användningsområden, som i dagsläget är svåra att exakt förutspå.

– Jag känner mig lite som bröderna Wright. Folk sade till dem ”vad ska vi med flygmaskiner till?”, säger Bernard L. Feringa.