Att göra papper av bajs kan vara fördelaktigt för platser där det finns ont om träd, men gott om växtätande djur. Foto: Pixabay / Kathrin Weiland

Elefantbajs blir till miljövänligt nanopapper

Publicerad

Nanopapper är ett sorts hårt papper som framställs genom nanoteknik. Tidigare har det gjorts av träfiber, men nu har kemister skapat materialet av elefantspillning, vilket både är enklare och miljövänligare.

Det går faktiskt att tillverka pappersmassa av annat material än träd. Papperstillverkare har redan använt sten, gräs och till och med sockerrör för att framställa allt från anteckningsblock till blanka A-4-ark.

Men när det gäller tillverkningen av nanopapper är det främst träfibrer som är grundmaterialet. Men nu har kemister från Wiens universitet tillverkat det starka pappersmaterialet från elefanters spillning.

– Det stora här är att forskarna har tänkt lite outside the box eftersom de har använt sig av en ganska oväntad resurs, säger Merima Hasani som forskar i kemiteknik på Chalmers.

Utvann nanocellulosa

Kemisterna från Wien framställde nanopappret genom att utvinna en komponent i spillningen som kallas för nanocellulosa.

Nanocellulosa är extremt små fibrer som finns i cellulosa, vilket är ett ämne som finns i alla växter. I träd såväl som i de grässtrån, löv och frukter som elefanter äter.

Materialet är lätt och så starkt att det är jämförbart med Kevlar som bland annat används i skottsäkra västar. Det kan exempelvis användas för att förstärka annat material som kartong och olika kompositer. Men det kan också användas för att göra papper.

Den naturliga pappersfabriken

Att tillverka papper av djurspillning är enligt de österrikiska kemisterna miljövänligare än att göra det av träd. Det behövs mindre energi för att utvinna cellulosa ur spillning än ur träd, då spillningen innehåller redan bearbetad cellulosa i form av uppätna växter.

En växt som passerar en elefants matsmältningssystem tuggas och angrips av syror och enzymer, vilket betyder att när den kommer ut på andra sidan har utvinningen av cellulosa redan påbörjats. Elefanten blir som en naturlig fabrik som tillverkar användbar cellulosa som kan bli till papper.

Använde vanlig metod

Ämnet cellulosa är grundråvaran i all papperstillverkning, och för att göra djurspillning till papper behandlas den med olika saltlösningar som rensade bort onödiga proteiner och döda celler. På så vis framställde kemisterna en massa av cellulosan som användes till att skapa papper.

– De har använt metoder som man vanligtvis använder vid utvinning av cellulosakomponenter, fast med spillning som startmaterial. Vilket är inspirerande eftersom de tagit material från det naturliga kretsloppet där mer eller mindre intakta cellulosastrukturer kan förekomma, säger Merima Hasani.

Användbar spillning

Att göra nanopapper av bajs kan enligt forskarna vara fördelaktigt för papperstillverkning på platser där det finns ont om träd, men gott om växtätande djur. Djurspillningen behöver heller inte komma från just elefanter.

Den här alternativa papperstillverkningen kan ske så länge djuret äter växter och producerar användbar spillning. Hästar, kor, och getter producerar också användbar avföring, och enligt forskarna kan nanopapper användas som filter för vattenrengöring och som förpackningsmaterial.

Kan fungera lokalt

Men hur framtiden ser ut för nanopapper av elefantbajs är enligt Merima Hasani fortfarande oviss.

– Det är såklart svårt att svara på. Men det kan gå om man utvinner nanocellulosa från avföring samtidigt som restprodukterna används som exempelvis biogas och gödningsmedel. Det kan vara en lösning på lokal nivå och då i en liten skala, säger hon.

Forskarnas resultat presenteras på National Meeting & Exposition of the American Chemical Society (ACS).

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Chalmers tekniska högskola

Mer i ämnet