Nobelpriset i Kemi går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A Doudna för upptäckten av gensaxen Crispr. Foto: Susan Walsh/TT

Nobelpriset i kemi går till duo för gensaxen Crispr

Uppdaterad
Publicerad

Nobelpriset i kemi 2020 går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för utvecklingen av gensaxen CRISPR-Cas9. Gensaxen kan ändra arvsmassan i alla slags levande organismer med stor precision.

Förut var det tidsödande och ibland omöjligt att förändra gener i celler. Men med hjälp av Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudnas gensax CRISPR-Cas9 går det numera att förändra och göra tillägg till gener inom loppet av några veckor.

– Även om jag tilldelats flera priser och hört mitt namn i spekulationerna så blev jag väldigt överraskad och känslosam när Göran Hansson från Kungliga Vetenskapsakademien ringde mig, säger Emmanuelle Charpentier på länk under dagens presskonferens.

Charpentier vid Umeå universitet

Emmanuelle Charpentier är 51 år och född i Frankrike, men hon var verksam vid Umeå universitet när hon gjorde sin banbrytande upptäckt.

—Umeå var en fantastisk tid i min karriär. När jag sa till mina vänner och kollegor att jag skulle dit undrade de om jag tänkte helt klart, men när jag kom dit märkte jag att jag trivdes väldigt bra och jag fick tid för min forskning, säger Emmanuelle Charpentier.

Upptäckten av gensaxen var oväntad. När Emmanuelle Charpentier studerade bakterien Streptococcus pyogenes, som orskar halsfluss, upptäckte hon en tidigare okänd molekyl, tracrRNA.

Hennes kartläggningar visade att tracrRNA är en del av bakteriers uråldriga immunförsvar, CRISPR-Cas, som oskadliggör virus genom att klippa sönder deras DNA.

Charpentier publicerade upptäckten 2011.

Biokemisten Doudna

Senare under 2011 inledde Charpentier ett samarbete med Jennifer Doudna, en biokemist med stor kunskap om RNA. RNA är det kemiska ämnet som bland annat fungerar som en budbärare mellan generna och de proteiner som generna kodar för.

—Jag levde både i Umeå-tid och Kalifornien-tid för på nätterna satt jag uppe och diskuterade Crispr med Jennifer Doudna, säger Emmanuelle Charpentier.

Jennifer Doudna är 56 år gammal och ursprungligen från Washington, D.C, i USA.

Fungerade i provrör 2012

Tillsammans lyckades Doudna och Charpentier under 2012 att få gensaxen från bakteriens immunförsvar att fungera i ett provrör.

Sedan dess har användningen av gensaxen CRISPR-Cas9 fullkomligt exploderat, och forskare över hela världen har tagit forskningen vidare.

Den har bidragit till mängder av viktiga grundvetenskapliga upptäckter och växtforskare har kunnat framställa grödor som motstår mögel, skadedjur och torka.

– Det finns en enorm kraft i gensaxen, som angår oss alla. Den har inte bara revolutionerat grundvetenskapen, utan även växtförädlingen, och kommer att leda till nyskapande medicinska behandlingar, säger Claes Gustafsson, ordförande i Nobelkommittén för kemi, i ett pressmeddelande.

Möjligheter och risker

Inom medicinen pågår många kliniska prövningar av nya terapier mot cancer och gensaxen skulle kunna göra det möjligt att bota svåra genetiska sjukdomar i framtiden.

Men det finns också risker med den nya tekniken.

—Vi måste fråga oss, vad vill vi uppnå med den här tekniken? Vi kan nu förändra mänskligt dna och göra saker som inte längre är etiskt försvarbara, säger Johan Rockberg, docent i riktad evolution på KTH.

Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna är den sjätte respektive sjunde kvinnan att få Nobelpriset i kemi. Den första var Marie Curie 1911. 178 kemipristagare har varit män.

Vad är CRISPR-Cas9?

Genom att välja ut och korsa djur och växter med specifika egenskaper har människan länge kunnat påverka och förädla avkommors DNA. För några årtionden sedan lärde vi oss att förflytta gener mellan olika individer av samma art, eller från en art till en annan, men det var svårt eller tog lång tid. Upptäckten av gensaxen CRISPR-Cas9, innebar en helt ny revolution för att ändra i organismers DNA och hur det uttrycks, men också för att hitta och reparera defekter.

Att genförändra med CRISPR-Cas9 innebär att det på ett väldigt exakt sätt går att hitta gener, och ta bort eller lägga till delar i levande organismers DNA. En del av enzymet Cas9 är själva ”saxen” som klipper DNA och en annan del – RNA –  fungerar som ”adresslapp” och gör att klippet sker på rätt ställe. DNA kan alltså förändras med väldigt hög precision. Verktyget är också väldigt enkelt och flexibelt att använda – det är bara RNA-adresslappen som behöver bytas ut för att styra vart saxen ska klippa.

Källa: Umeå universitet

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.