Jordens inre kan indirekt kartläggas genom analyser av seismiska signaler från jordbävningar som har färdats genom jordklotet. Längst in finns en kärna vars yttre del besår av flytande järn. Kärnan ligger inbäddad i en stenig mantel.
– Det är en väldigt tydlig gräns mellan manteln och den flytande kärnan. Skillnaden i densitet mellan dem är lika stor som mellan marken och luften, säger Roland Roberts som är professor i seismologi vid Uppsala universitet.
Flytande järnkärna
Nu har en forskargrupp som letts från University of Maryland kartlagt en hård och het struktur som ligger i glappet mellan den flytande delen av kärnan och manteln rakt under Hawaii. De upptäckte då att den är mycket större än vad man förut trodde.
Det visade sig också att den här strukturen står i direktförbindelse med ögruppen Hawaii. Det är en plym som sträcker sig från jordens flytande kärna, 3000 km genom manteln och upp till ytan, skriver forskarna i veckans Science.
Som en skorsten
I plymen färdas material från underjorden upp till ytan. Då bildas en så kallad hetfläck, som är ett vulkaniskt område. Alla Hawaiis öar har uppstått av material som har sprutat upp ur den här heta fläcken.
– Det är som en skorsten upp till Hawaii. Vi har förut känt till att det finns en sådan här plym under Hawaii men inte hur långt ner den sträcker sig. Den här artikeln ser övertygande ut. Det verkar som om plymen verkligen sträcker sig ända ner till jordens metalliska kärna, säger Roland Roberts.
Forskarna upptäckte också en förut okänd struktur under ögruppen Marquesas i franska Polynesien i den södra delen av Stilla havet.