Arkeolog Jonathan Lindström visar och berättar hur den 2000 år gamla kosmologiska klockan fungerar. Foto: Tony Freeth

Bild för bild: Arkeolog Jonathan Lindström visar hur det 2000 år gamla kosmologiska uret fungerar

Uppdaterad
Publicerad

För 120 år sedan hittades en ärgad bronsplatta i ett vrak utanför den grekiska ön Antikythera. Fyndet har visat sig vara en avancerad beräkningsmaskin och först nu har forskare fullt ut lyckats komma på hur den var konstruerad.

Spela klippet och se Jonathan Lindström visa hur den användes.

– Det är ett portabelt kosmos, en kugghjulsdator som räknar ut var solen, månen och planeterna befinner sig vid en viss tidpunkt, säger Jonathan Lindström som är arkeolog.

Stor som en skokartong

Den kallas för Antikythera-mekanismen och har en gång i tiden varit stor som en skokartong och bedömningen är att den tillverkades omkring 100 f.Kr. 

När den hittades på havsbotten för mer än hundra år sedan var det i form av en större bronsplatta och ett åttiotal mindre små bitar. På 2000-talet röntgades brons-fragmenten med modern teknik och då fick man en bättre uppfattning om hur alla stora och små kugghjul, axlar, bultar och plattor satt ihop.

Solförmörkelser

Då gick det också lättare att läsa de ingraverade textbitar som beskriver hur man ska läsa av positionerna av de då fem kända planeterna samt solen och månen på den kosmologiska klockans framsida.

På baksidan av klockan fanns visare som pekade ut kommande sol- och månförmörkelser samt kommande idrottsevenemang.

Pussel i tre dimensioner

Men många delar fattas och för forskarna blev det som att lägga ett pussel i tre dimensioner för att försöka få mekanismen att fungera. Banorna för sju himlakroppar ska samordnas och anordningen ska visa hur de ligger i förhållande till varandra på himlen vid ett visst datum.

Ett dylikt maskineri skulle kunna bli hur stort och komplicerat som helst men uret är inte större än en skokartong. Forskarna förstod att kugghjulen måste utnyttjas så smart som möjligt och delas mellan flera himlakroppar. Men frågan var länge hur.

Genial lösning

Nu har Antikythera Research Team vid London global university gjort en avgörande upptäckt som gjorde pusslet möjligt att lägga färdigt. De fann att de dåtida konstruktörerna hade en större matematisk kunskap om de två planeterna Venus och Saturnus banor än vad man förut hade känt till.

– Grekerna var geniala. Det krävs en hel del matematiskt arbete för att få planeterna att dela på alla kugghjul, säger Jonathan Lindström.

Det ledde till att forskarna kunde få ihop hela mekanismen. De publicerar resultatet i Scientific Reports.

– Vi känner till grekernas kosmologi från den här tiden – men man har alltid antagit att det inte omsattes praktiskt, att de inte var ingenjörer. Men det här visar att det fanns avancerad ingenjörskonst då också, säger Jonathan Lindström.

Världsbilden för 2000 år sedan

Jorden var rund och låg i världens mitt.

Runt jorden kretsade i ordningsföljd: Månen, Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus.

Bortom planeterna låg himlasfären med alla stjärnorna.

Himlakropparna vandrar längs en bana på natthimlen som kallas för ekliptikan. Babylonierna delade in himlasfären i tolv delar som blev ett koordinatsystem för himlakropparna. Delarna fick namn efter olika djur och kallas för zodiaken.

Urtavlan på Antikythera-mekanismen gestaltar den här världsbilden. Längst in ligger jorden som en gyllene halvkula. Himlakropparna går runt jorden.

Månen sitter på en liten stav och när den roterar visar den vilken månfas den är i.

Solen har en liten sol på sin stav.

Cirkeln näst längst ut på tavlan visar zodiaken.

Cirkeln längst ut är en kalender enligt den egyptiska tideräkningen. En liten pekare som sticker ut från sol-staven visar datumet.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.