Man brukar ofta tala om vikingarna som ett resande folk, med kontakter långt ut i världen.
Nu visar en ny svensk-isländsk studie av dna från 300 forntida skelett att perioden mellan år 750 och 1050 också innebar en topp när det gäller inflyttningen av människor till Danmark, Norge och Sverige.
– Det blir mycket tydligt under vikingatiden, säger Anders Götherström som är professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, en av forskarna bakom studien.
Riktigt hur stor den här invandringen var kan inte forskarna svara på, men Anders Götherström hänvisar till tidigare forskning från 1000-talets Sigtuna, där bortåt en fjärdedel av invånarna verkar ha kommit utomlands ifrån.
Slavar och missionärer
Framför allt kommer människorna från två områden.
Omkring år 750 börjar det flöda in människor från Irland och England. De bosätter sig i hela Skandinavien. Det här sammanfaller med intensiva vikingaräder i väst, och en del av nykomlingarna kan ha förts hit som slavar. Andra kan ha varit missionärer eller högreståndspersoner som flyttat hit för att bedriva handel eller odla politiska allianser.
Ett exempel är en överklasskvinna som begravdes i en båt i Sala i Västmanland på 800-talet, och vars skelett ingår i studien.
– Antingen så är hon född i England, eller så har hon fötts i Sverige av två föräldrar som båda kommer från de brittiska öarna, säger Anders Götherström.
Den brittisk-irländska genetiken finns fortfarande kvar till viss del hos dagens skandinaver visar en studie av arvsmassan hos drygt 16 500 nu levande personer.
Tungt inflytande österifrån
Under senare delen av vikingatiden är det dags för nästa invandringsvåg. Då börjar det komma in människor österifrån; från Baltikum, nuvarande Ryssland och Ukraina.
– Det är framför allt på Gotland och i Mälardalen som man ser ett tungt inflytande därifrån, säger Anders Götherström.
Den här gången är det övervägande kvinnor som kommer. Men märkligt nog tycks de här invandrarna inte ha lämnat några stora genetiska spår efter sig i dagens svenskar.
– Så det här är människor som kommer som i stor utsträckning inte skaffar barn. Antingen köpmän som inte vill skaffa barn eftersom de hade tänkt åka hem, eller människor som inte får skaffa barn av någon anledning, t ex slavar, säger Anders Götherström.
Det här var det som förvånade mig mest under det här arbetet, och något som vi måste forska vidare för att kunna förklara.
Även invandring från söder och norr
Förutom de två huvudsakliga grupperna som flyttar in i Skandinavien väster- och österifrån under vikingatiden, ser forskarna också spår av en mindre ström av människor som kommer hit från södra Europa, och enstaka individer som tar sig in från nordost, från nuvarande Finland och Ryssland.
Forskningen presenteras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cell.