Foto: Privat/Martina Holmberg/TT
Debattinlägg

”Äntligen är det rökarna som får flytta på sig”

Publicerad

”Den nya lagen stärker människors frihet och tillgängliggör platser för fler. Lagstiftningen moderniseras, vilket är en seger för folkhälsan och ytterligare ett led i att avnormalisera rökning. Nu är det de som utsätter andra som får anpassa sig, inte de som utsätts”, skriver debattören.

Om debattören

Johan Berg
samhällsdebattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Snart är det äntligen slutbolmat på svenska uteserveringar. Den 1 juli, lagom till den svenska högsommaren, träder den nya tobakslagen i kraft som förbjuder rökning på uteserveringar och flera allmänna platser.

Inte en dag för tidigt.

Detta är ett naturligt steg i den fortsatta avvecklingen av möjligheten att exponera ett av de mest hälsovådliga medlen som finns och som leder till stora skador för såväl medborgare, anställda och samhället.

Lagstiftningen kommer snart 15 år efter att lagen om förbud för rökning på restauranger och nattklubbar infördes den 1 juni 2005. I debatten som föregick den lagstiftningen hördes högljudda protester.

Men redan ett år senare var röstläget ett annat.

Sveriges Hotell- och restaurangföretagares dåvarande vd Mats Hulth, som var en av rökförbudets största kritiker medgav då att man hade haft fel; att det inte hade blivit ett ”ohanterbart kaos” eller inneburit kraftigt minskade inkomster för serveringarna. Tvärtom.

94 procent av alla serveringar var nöjda, andra kundgrupper hade vågat sig ut och personalens hälsa förbättrats enligt SHR:s undersökning.

Hela 90 procent av svenskarna var även positiva till rökförbudet, enligt en Temo-undersökning hösten efter att lagen trätt i kraft.

Jag minns själv den tacksamhet jag kände över att slippa sanera kläderna efter varje nattklubbsbesök, något som blev påtagligt efter en London-weekend hösten 2006. Där och då hade rökförbud nämligen inte införts än.

I dag finns ett liknande motstånd mot den nya tobakslagen. Fria Moderata Studentförbundets ordförande Catarina Kärkkäinen kallar införandet av rökförbudet för förmyndarmentalitet.

Det är så det brukar låta från borgerligt håll; att lagen inskränker individens frihet och att det borde vara upp till varje krögare och nattklubbsägare att bestämma om rökning ska tillåtas eller inte.

Faktum är att särskilda rökrum fortfarande kommer vara tillåtna.

Den befogade följdfrågan till förbudsmotståndarna är vad de anser om de positiva effekter som följde på den förra tobakslagen och den majoritet som i en SVT-undersökning välkomnar förslaget.

”Som rökallergiker välkomnar jag det. Kan kanske gå på stan igen”, säger en av dem som deltog.

Den nya lagen stärker snarare människors frihet och tillgängliggör platser för fler. Lagstiftningen moderniseras, vilket är en seger för folkhälsan och ytterligare ett led i att avnormalisera rökning. Nu är det de som utsätter andra som får anpassa sig, inte de som utsätts.

Faktum är att det inte finns ett mer effektivt verktyg än lagstiftning. Världshälsoorganisationen (WHO) menar att frivilliga regleringar är ett ineffektivt och otillräckligt verktyg.

Även om antalet dagligrökare i Sverige har halverats sedan 2007 behövs fler insatser för att den positiva trenden ska fortsätta.

Det är oacceptabelt att tobaksrökningen, enligt Cancerfondens beräkningar, kostar samhället 31 miljarder kronor om året – vilket innefattar direkta sjukvårdskostnader, produktionsbortfall och kostnader för informell vård. 

Den moderata bloggaren Rebecca Weidmo Uvell delar Catarina Kärkkäinens uppfattning och skrev i Expressen att ”[D]e som störs av att en person tar en njutningsfull fredagscigarett till after work-vinet kan flytta på sig eller sitta och sura på sin egen balkong”.

Från och med den 1 juli 2019 är det alltså istället rökaren som får flytta på sig – och huruvida denna vill sura på sin balkong istället är upp till honom eller henne.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.