Debattinlägg

”Obegripligt hur den här lagen ens blev klubbad”

Publicerad

”I det behjärtansvärda syftet att minska rökningen har man skickat notan för att upprätthålla lagen till privata företagare. Så kan vi inte ha det i ett demokratiskt samhälle”, skriver debattören.

Om debattören

Rebecca Weidmo Uvell
Borgerlig opinionsbildare och författare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I den jakt på rökare som aldrig tappar i styrka har regeringen, för att Liberalerna och Sverigedemokraterna la ner sina röster och därmed lät de socialistiska förslaget vinna, infört ett totalt rökförbud utanför alla entréer, även bostäder.

Men som ofta när Socialdemokraterna vill göra något skickar de notan till andra, denna gång är det återigen landets företagare som ska reda ut soppan.

För inte bara tar man ifrån restaurangägare möjligheten att själva reglera sina dyrt betalda uteserveringar utan åläggs från i somras myndighetsansvar att tillrättavisa folk på offentlig mark.

Det räcker tyvärr inte. För när det gäller rökförbudet, som är betydligt mer långtgående än dess på ivrare vill göra gällande, reglerar det inte bara uteserveringar utan alla entréer.

Vilket direkt får konsekvenser att landets handlare i ett trollslag från den 1 juli 2019 förvandlas till rökpoliser utanför sina entréer.

Staten har tänkt delegera hela myndighetsutövningen till landets Länsstyrelser, som i sin tur är de som sköter alla tillstånd såväl restauranger som matbutiker behöver ha.

Med detta som påtryckningsmedel tänker sig lagstiftaren att vanliga matbutiker ska tvingas betala för att lagen upprätthålls, annars blir de av med sina tillstånd och kanske får stänga igen.

Det ännu mer absurda i den här situationen – en matbutik kommer tvingas avhysa rökare som står för nära entrén men de får inte avhysa en tiggare som sitter utanför och stör både kunder och upptar yta.

Tiggande romer ska alltså mer eller mindre få campa utanför matbutiker medan rökare ska jagas bort så fort de tänder en cigarett.

När man stiftar lagar ska lagstiftaren alltid beakta proportionalitetsprincipen, det vill säga straffet ska väga mot brottets allvar.

Men när det gäller rökförbudet har man helt kastat detta överbord, för här kommer i praktiken ”brottet” att inte omedelbart be en rökare flytta på sig och en av länsstyrelsens utskickade kontrollanter ser detta upprepas leda till att butikens tillstånd att sälja tobak omedelbart dras in.

Straffet ges dessutom inte till den som gjorde överträdelsen – rökaren – utan till en tredje part som genom en slags underlåtelse av lagstiftarens därför får hela ansvaret.

Detta kommer tvinga de butiker som har råd att anställa ordningsvakter, som alltså inte får säga till tiggare som stör kunder men däremot måste säga till varje kund som inte släcker cigaretten i tid.

De butiker som inte har dessa resurser kommer få slå igen till slut.

Eller tänker sig politikerna att butikens kassörer regelbundet ska lämna kassa och gå ut och kolla så att ingen röker utanför?

Det är obegripligt hur den här lagen ens blev klubbad, det kan vi skylla Sverigedemokrater och Liberaler för, de valde nämligen att inte stoppa den.

Men som alla lagar kan den skrivas om och det är helt uppenbart redan innan den införts att konsekvenserna är uppåt väggarna.

I det behjärtansvärda syftet att minska rökningen har man skickat notan för att upprätthålla lagen till privata företagare. Så kan vi inte ha det i ett demokratiskt samhälle.

När staten stiftar lagar måste staten också både ha en proportion mellan straff och brott och dessutom själv betala kostnaden för att upprätthålla den.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.