I våras blev hon tvåa i sin åldersklass i Sydafrikas Ironman vilket innebar att hon var klar för VM på Hawai (om två veckor).

– Visst är jag lite förvånad att det gått så bra hittills. Samtidigt blev jag inspirerad när jag fick höra att jag inte skulle ha dom fysiska förutsättningarna för att lyckas. Det är sånt som triggar igång mig...säger Emma Igelström till Svt Sport.

Hon har ett personbästa på drygt 10 timmar (10.06) som hon klarade i Kalmar förra året.

– Visst drömmer jag om en medalj på VM men man får inte glömma att jag är en sprinter i grund och botten. När jag tävlade i simning handlade det om att prestera på 30 sekunder upp till 1 minut. Triathlon är nåt helt annat.

Livet från den mörka sidan

Efter simkarriären har hon genomlevt, många och långa, svåra perioder. Bland annat med ätstörningar oh alkoholism. Det gick så långt att hon för sju år sen inte ville leva längre.

– Den resa jag haft har varit oerhört tuff. Och jag har ofta fått höra att det är så synd om mig. Att jag fått gå igenom så mycket tråkigt. Men jag väljer att inte se det så. Jag ser det istället som en lärdom för livet. I dag mår jag bra och har svårt att se mig själv i den situation jag var i tidigare, säger Emma Igelström.

Nyligen var Emma Igelström med och spelade in en ny omgång av Mästarnas Mästare. För andra gången.

– Först tänkte jag säga nej. Men min vinnarskalle sa ja...

Och den inställningen har hon nytta av i den plågsamma idrotten triathlon.

– Det gör så ont i hela kroppen i varenda liten muskel. Det handlar till slut bara vad man har innanför pannbenet, viljan. Och den som säger att han eller hon aldrig tänkt bryta en tävling finns inte, säger hon.