2019 har man chansen igen. Det svenska laget ställs återigen mot hemmanationen. Det förväntas uppemot 20 000 personer på läktaren och det serbiska lagets senaste års framgångssaga förväntas toppas med ett guld på söndag.

Den här gången skulle jag beskriva drabbningen som ett möte mot den stora, stygga vargen. Serbien satsar allt på ett kort och har ett övertag bara genom hur de totalt orädda beträder planen. Det finns inte en antydan till tvekan i anfall och försvaret präglas av aggressivt dåraktiga dubblingar, dra i tröjor och nyptag.

Kan gå helt bananaz

Det är tyvärr inte bara en läskig fasad som ska brytas ner. För under den tuffa ytan finns generationer av basketkultur, högt basket-IQ och en handfull av de allra bästa en mot en- spelarna i turneringen. Som om inte det räckte så coachas också laget av duktiga Mariana Maljkovic som har ledaregenskaper i rakt nedstigande led från sin legendariska pappa Bozidar Maljkovic.

Men om det finns något gäng som kan få tyst på publiken så är det Sverige. För om något så tror jag inte att det svenska laget kommer låta sig skrämmas. Och trots att man har haft svårt att hitta rytm i offensiven så finns det fortfarande kvalitéer som en bra kväll, när allting faller på plats, kan gå helt bananaz.

Jag är på sätt och vis glad att jag slipper spela kvällens match i Stark Arena. Det kommer vara högljutt, på gränsen till hysteriskt och det kommer göra ont. Å andra sidan har denna svenska trupp gett sig chansen till något historiskt. Och njuter man inte av matcher som dessa är man fel person på rätt plats. Och är man inte redo för krig i kväll så finns det inget att vinna.