När Svenska Cykelförbundet väljer ny styrelse, som består av sju personer, kommer två av de nuvarande kvinnliga ledamöterna inte att ställa upp för omval. Den tredje har ställt ett ultimatum: Hon hoppar av ett år i förtid om Stefhan Klang blir omvald som ordförande.

Kvinnorna vänder sig mot flera saker, bland annat språkbruket mot de kvinnliga ledamöterna, att beslut fattas utanför styrelsemöten och att de som kvinnor exkluderats.

Ett exempel är när männen i styrelsen beställde blazers till sig själva, och ingenting till kvinnorna.

– Det är klubb, en innerklubb. Det är helt uppenbart att man har kommit överens om vad man ska besluta innan styrelsemötena, säger Milla Jonsson.

Som exempel pekar hon på ett samarbetsavtal som inte diskuterades i styrelsen. Och när förbundet flyttade fick inte styrelsen vara med och tycka till kring lämpligheten i att de nya lokalerna hyrs ut av ett bolag där Klang är ordförande.

– Vissa kallar det för tystnadskultur, andra kallar det för nepotism och vissa kallar det för kliar du min rygg så kliar jag din. Jag tror att man har utvecklat beteenden som inte längre handlar om medlemmarnas bästa, säger Jonsson.

De två andra kvinnorna vill inte ställa upp på intervju, men säger att de delar bilden som Milla Jonsson beskriver.

En av kvinnorna berättar att hon blev uppringd av Klang efter att hon ifrågasatt ett beslut och då blivit kallad ”lilla gumman”.

Stefhan Klang, ordförande de senaste åtta åren, känner inte igen sig i kritiken och inte heller att han skulle ha kallat någon för ”lilla gumman”.

– Jag känner inte att det är så. Ärligt talat gör jag inte det. Jag tycker det är jättetråkigt om de upplever det på det viset.

Upplever du att de kvinnliga styrelseledamöterna haft lika mycket att säga till om som de manliga?

– Ja.

Läs en längre intervju med Stefhan Klang här där han bemöter kritiken ytterligare.