Den gemensamma kandidaturen från Sverige, Norge, Danmark och Finland saknar inte konkurrenter. De tre andra sökande är Frankrike, Polen och Schweiz, där framför allt den sistnämnda nationen är en stark aspirant, säger Lise Klaveness, ordförande i Norges fotbollsförbund.

Senare i dag ska Europeiska fotbollsförbundets (Uefa) exekutivkommitté ta beslut om vilken kandidat som går vinnande ur striden.

– Vi har ett väldigt starkt bud, men även starka konkurrenter. Schweiz har ett väldigt bra bud. Det ska verkligen bli spännande, säger Klaveness.

Klaveness framhåller att även om det sker en stor professionalisering av fotbollen ute i Europa just nu är Norden något av damfotbollens vagga.

– Ett EM här skulle vara att ta hem fotbollen till rötterna igen. För det är ju här som damfotbollen verkligen växte fram.

”Hade varit helt otroligt”

För tio år sedan arrangerade Sverige på egen hand fotbolls-EM. Att få uppleva ett nytt mästerskap på hemmaplan, särskilt med tanke på damfotbollens utveckling sedan 2013, vore något alldeles extra, säger de svenska landslagsspelarna.

Olivia Schough togs ut i truppen EM 2013, efter att ha landslagsdebuterat i mars samma år. 

– Obeskrivlig känsla var det då, det var mitt första mästerskap också. Det hade varit första gången för många nu, säger hon.

Mycket har hänt på tio år, bland annat har följet för landslaget har ökat.

– Nu har vi fått upp en enorm supporterskara, så att få uppleva det här igen med ännu mer stöd hade ju varit oroligt, såklart.

Under sin valkampanj till att ta en plats i den exekutiva kommittén i Uefa har Lise Klaveness pratat med många ordföranden från de övriga 55 medlemsförbunden i Europa. Men norskan får inte lov att marknadsföra det nordiska EM-budet.

– Men jag tror att vi har goda chanser. Min känsla är att det är 50–50, säger hon.