Foto: TT.

”När det spys galla över Montén så blir jag uppriktigt sagt förbannad”

Uppdaterad
Publicerad
KRÖNIKA · Efter ännu ett starkt gruppspel – den förlustfria sviten är nu 48 matcher lång där – så förlorar Sverige redan i en kvartsfinal och åker hem med en misslyckad kampanj i ryggen. Senast Juniorkronorna gjorde det var 2006 – 13 år sedan.

Dusan Umicevic

Reporter

Fiasko, absolut. Men inte för att laget får se sig utslaget redan i kvarten. Som om det skulle vara någon måttstock i sig.

Nej, det jag irriterar mig över är sättet det här laget åker ut på. Redan från start saknades energin, det vittnar inte minst lagets kapten i eftersnacket: ”Det kändes inte som om vi var där mentalt”.

Hur mycket ”magsjukan” spelade in här är omöjligt att värdera. Jag är ingen läkare men jag har haft magsjuka och spytt ur mig både det ena och det andra – det är inte så jag längtat till fysisk ansträngning i direkt anslutning efter sjukan.

Jag tror det påverkade utgången. Vad skulle det annars vara? Jag köper inte snacket, sämst när det gäller.

Förra året gick Sverige till final och var där en hårsmån från att vinna guldet. Jag vill drista mig till att Sverige var bättre än Kanada i den matchen men hade då inte marginalerna på sin sida.

Ska vara stolta över detta lag

Att Sverige skulle vara sämst när det gäller är bara populism som säljer vid själva uttåget men det skapar ingen trovärdighet.

Faktum är att vi ska vara stolta över detta lag. Spelare som Erik Brännström, Adam Boqvist och Rasmus Sandin bara för att nämna några, är blivande NHL-spelare. Svenska backfenomenet är känt över hela världen. Svensk ishockey producerar talang på löpande band och på backplats är vi i absolut topp i världen.

Och till er som gnäller över den offensiva spetsen: Förra året hade vi Elias Pettersson, Alexander Nylander och Lias Andersson i truppen. Och då har jag inte ens nämnt Rasmus Dahlin – ja jag räknar in honom i offensiv talang. Han är bra på allt.  Och jag lovar er, vi har mycket att se fram emot kommande år. Spelare som Lucas Raymond och Alexander Holtz för att nämna några är blivande superstjärnor i NHL. Blivande offensiva stjärnor NHL. De är födda 2002 men kommer spela JVM nästa år. Tror inte ens att jag sticker ut hakan här.

Så bra är de och så ljus är svensk ishockeys framtid.

Schweiz tränare – JVM:s största profil

Några avslutande ord: Tomas Montén får mycket stryk just nu. Det är tränarens vardag. När laget vinner så är det spelarnas förtjänst. När laget förlorar så är det tränarens fel.

Så svartvitt är emellertid inte verkligheten. Han kanske borde matchat sina bästa backar hårdare i slutet av matchen mot ett i det närmaste fläckfritt spelande Schweiz. Den analysen överlåter jag åt experterna, jag är en simpel reporter.

Men med facit i hand kan många vara ”experter”. Jag kan bara konstatera att när det spys galla över Montén så blir jag uppriktigt sagt förbannad. Jag spyr – på det. Visa lite klass är ni snälla, det är bara ishockey trots allt. Ett spel med en puck och klubba.

Till sist: Schweiz tränare Christian Wohlwend är JVM:s största profil. Han hånar andra tränare och kallar de för robotar. Eftersom svaren alltmer liknar goddag yxskaft i dagens professionella och tillrättalagda sportbevakning. Han är så uppeldad under matcherna att han får Petter Lasu Nilsson att framstå som sansad.

Han förklarade för mig att han skiter i kameran. ”Det är du och jag som snackar nu”, sa han och svingade vilt åt alla håll.

En galning? Nej, men excentrisk och annorlunda. En frisk fläkt om ni frågar mig. Nu vinner hans lag också matcher. Gränsen mellan galning och geni kan som bekant vara hårfin. Visste ni förresten att han är utbildad psykolog?

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

JVM i ishockey

Mer i ämnet