Skateboard debuterar som OS-gren vid de olympiska spelen i Tokyo 2021. Och i SVT-dokumentären ”Oski – en olympisk skateboardsaga” får vi en unik inblick i det blågula hoppet Oskar Rozenberg Hallbergs resa att anpassa sig till en ny och än mer mål- och tävlingsinriktad värld.
– Skateboard har alltid varit väldigt löst. Det är väldigt oorganiserat, öppet och fritt. Det finns inte så många regler. Folk kör bara sin egen grej, och det har ju varit gött som fan. Men nu när det kommer till OS, man saknar ju det som fotbollsspelare och basketspelare har, att de måste åka till träningen varje dag, säger Rozenberg Hallberg i dokumentären.
– Det händer typ en gång i en livstid att det är första gången skejten är med på OS. Jag tror det är därför jag har satt den pressen på mig själv, för någonstans i mitt bakhuvud vet jag att det är stor risk att det här aldrig kommer hända igen.
”Till och med festade”
Uppladdningen för OS skiljer sig helt från det normala för 25-åringen som har vunnit dubbla VM-guld. Han gör fys- och löptester på Bosön, visserligen i skor som inte är gjorda för löpning, vilket kan bidra till att han tvingas avbryta. Medan han inför VM 2019 i USA, som ”Oski” vann, valde att umgås med sina vänner i Polen.
– Vi bara filmade och skejtade, och fokuserade 100 procent på det, och till och med festade lite. Och sedan veckan efter åkte jag till VM, jag märkte verkligen att det hjälpte mig.
– Nu är det nästan tvärtom. I flera månader har jag fokuserat på detta (OS). Men jag insåg i går, det är bra för mig att prioritera andra grejer också. Inte bara det uppenbara som att prata med min familj, säger han i samtal med mentala coachen Sverker Fryklund.
Men Rozenberg Hallberg har svårt att acklimatisera sig till OS-kraven, och glädjen till sporten försvinner mer och mer för honom.
– Jag har tänkt mycket på det här med psykologisk flexibilitet, och jag märker mycket nu att jag har haft för mycket fokus på OS. Jag utesluter kontakt med min familj, säger åt min flickvän att vi måste snacka mindre och mindre. Övertänker det hela. Det är inte till min fördel. Det har blivit mer allvar. Jag är inte van vid att saker och ting blir så här seriöst.
”Ett stort misslyckande”
När ”Oski” anländer till Tokyo och OS-byn är han i extas. Men han säger åt sig själv att han är för glad.
– Jag kan inte vara så här glad, det kommer att komma något bakslag snart.
Väl när tävlingsdagen kommer åker han ut i kvalet och missar finalen. Och ingen glädje finns kvar.
– Det kändes som om pressen blev för stor, och plötsligt så tippade det över. Det blev ingenting av det, det finns ingenting du kan göra. I många år har jag inte förstått det här att alla säger att man måste göra misstag för att lära sig. Jag har sett det mer som att: men vadå, man måste göra sitt bästa. Men det är inte det detta handlar om. OS var på något sätt ett misslyckande, ett stort misslyckande som jag lärde mig sjukt mycket av.