Snö i massor i stadsdelen Granloholm i Sundsvall i Medelpad den 1 februari. Foto: Carina Filin BerglundVisa alla (3)
Visa alla (3)

Vinter även i söder

Publicerad

Vintervädret som sedan länge nu varit väletablerat i norr tog över alltmer även i söder under februari.

Snö och blåst ställde till det rejält i sydost under månadens avslutande dygn. Den kalla avslutningen gör att vi nu har det första mer etablerade vintervädret i landets sydligare delar sedan januari 2016. Om man bara ser till februari så behöver man backa till 2011 för att hitta en kallare februari än årets. Vi fick uppleva en dramatisk inledning och avslutning, men däremellan en ganska intetsägande period utan större dramatik.

Milt och kallt har turats om under månaden. Efter ett första milt dygn följde en vecka med kyla. Därefter återtog mildluften kommandot innan en dryg vecka med kyla avslutade månaden.

Ojämn nederbördsfördelning och kyla i norr

I södra halvan av landet blev det sammantaget i stort sett normal medeltemperatur jämfört med referensåren 1961–1990, och därmed kallare än många andra februarimånader på 2000-talet. I norr däremot, och då främst i norra Lappland, blev februari mycket kallare än brukligt. I Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen blev årets februari med en medeltemperatur på 16,2 minusgrader den kallaste månaden där sedan februari 1985. I absoluta tal var det däremot Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen som hade kallast i landet i februari med en medeltemperatur på 20,8 minusgrader, vilket är kallast där i februari sedan 1985. Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård hade varmast med 0,1 minusgrad. Störst temperaturunderskott jämfört det normala hade just Nikkaluokta med 6,4 grader kallare än normalt, medan Eggegrund vid södra Gästrikekusten hade störst positiv avvikelse i landet med 1,0 grad över det normala, 3,0 minusgrader mot normala 4,0 minusgrader.

Månadens inledande snöoväder vid södra Norrlandskusten och det efterföljande snöandet i sydöstra Sverige, samt de avslutande dygnens snöbyar in mot ostkusten syns tydligt på hela månaden nederbördsfördelning. Mest i millimeter räknat fick Tryserum i nordostligaste Småland med 113 mm medan Holmbo lite längre västerut i nordligaste Småland fick mest i procent räknat med 262 %, 77 mm mot normala 30 mm. Hur många procent jämfört det normala som Tryserum fått är omöjligt att veta då stationen endast varit i drift sedan september 2016 och därmed saknar ett statistiskt säkerställt normalvärde. Åtminstone två platser noterade nytt nederbördsrekord för februari, nämligen:
Åkroken i sydligaste Ångermanland 77 mm är mest sedan startåret 1956 (tidigare 69 mm från 2014)
Norra Möckleby på Öland 82 mm är mest sedan startåret 1971 (mot tidigare 81 mm från 1988 och 1973)

I övriga landet blev februari torr eller till och med mycket torrt. I delar av Lapplandsfjällen har inte ens en tiondel av månadens normala nederbördsmängd fallit. I millimeter räknat fick Ritsem i norra Lapplandsfjällen inte ens ihop till en enda millimeter på hela månaden, utan stannade på ynka 0,8 mm, vilket bara är 3 % av deras normala februarimängd på 31 mm. Där och även på andra håll i norra Lapplandsfjällen sattes två nya torr-rekord:
Ritsem 1 mm är minst sedan startåret 1981 (tidigare 7 mm från 1988)
Katterjåkk 2 mm är minst sedan startåret 1904 (tidigare 6 mm från 1988)

Solen har lyst mindre än brukligt i större delen av landet i februari, om än inte rekordlite. Ett tydligt undantag finns, och det är norra Norrland och vidare söderut i fjällen där solen synts till mer än brukligt. Inte konstigt alls att det är en sådan fördelning med tanke på att främst nordvästra Norrland haft torrt och kallt väder, vilket då gör att man kan dra slutsatsen att det förmodligen även varit ganska klart väder. Av landets fåtal mätplatser som finns fick Luleå mest sol med 96 timmar medan Ölands norra udde endast registrerat 30 timmar. För den korta mätserien i Tarfala i norra Lapplandsfjällen noterades ett nytt februarirekord med 67 timmar mot tidigare 50 timmar 2007, samma år som stationen inledde sina mätningar.

Även i februari förekom lite vinteråska, men sammanlagt registrerades endast 6 blixtar i landet under hela månaden.

Snöovädret hängde i ett par dagar

Det kraftiga snöovädret som slog till över månadsskiftet januari–februari hängde kvar ett par dagar. De allra största mängderna föll dock under januaris sista nederbördsdygn, alltså det dygn som avslutades klockan 7 på morgonen den 1 februari. Läs mer om de nederbördsmängderna i januarikrönikan.

Det var fortsatt snöigt även dygnet därpå, alltså den 2 (från klockan 7 den dagen till klockan 7 den 3) med 25 mm eller mer på följande platser:
44 mm i Åkroken i sydligaste Ångermanland,
44 mm i Hudiksvall i Hälsingland,
40 mm i Söderala väster om Söderhamn i Hälsingland,
34 mm i Gävle-Åbyggeby i Gästrikland,
32 mm i Gåltjärn i sydligaste Ångermanland,
30 mm i Härnösand vid södra Ångermanlandskusten,
28 mm i Höglandsbodarna en bit norr om Sundsvall i Medelpad,
28 mm i Stordalen-Midlanda inte lika långt norr om Sundsvall,
25 mm i Kungsberget i inre Gästrikland
och 25 mm i Älvkarleby i nordligaste Uppland.

Allt försköts sedan långsamt österut, och i en baksläng som det så ofta blir, drog snöfall vidare åt sydost. Stora mängder föll i ett stråk genom Östergötland och norra Småland in mot Västergötland den 2 och 3, och lokalt över 25 mm på ett dygn:
43 mm i Tryserum
och 27 mm i Holmbo den 2,
samt 27 mm i Tryserum igen den 3.

De största snödjupsökningar på ett dygn, här samtliga på 20 cm eller mer, talar samma språk som nederbördsmängderna:
33 cm i Gävle-Åbyggeby,
26 cm i Kungsberget i nordvästra Gästrikland,
26 cm i Gåltjärn,
24 cm i Härnösand,
21 cm i Torsåker i västra Gästrikland
och 20 cm i Häggberget i norra Dalarna fram till morgonen den 2,
37 cm i Holmbo,
36 cm i Tidaholm i östra Västergötland,
35 cm i Herrljunga i inre Västergötland,
30 cm i Tryserum,
27 cm i Tyllinge i nordöstra Småland,
23 cm i Börrum i östra Östergötland,
22 cm i Linköping i Östergötland
och 20 cm i Sya sydväst om Linköping i Östergötland den 3
samt 25 cm ytterligare i Tryserum den 4.

För södra tredjedelen av landet blev månadens första dag också den varmaste, och månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna blev:
I Götaland 5,8 grader i Skillinge vid den skånska sydostkusten den 1,
i Svealand 4,1 i Berga söder om Stockholm i Södermanland den 1,
i södra Norrland 2,8 grader i Hudiksvall den 13
och i norra Norrland 1,1 grad i Tarfala i norra Lapplandsfjällen den 5.

Rekorddjupt snötäcke

Efter ovädret var snödjupet extremt, inte minst i delar av Ångermanland, Medelpad och Hälsingland, och lokalt till och med rekorddjupt för såväl februari som oavsett månad:
175 cm i Gåltjärn (startår 1978) den 2,
173 cm i Åsnorrbodarna i nordligaste Hälsingland (startår 1974) den 4,
165 cm i Kittefjäll i södra Lapplandsfjällen (startår 1978) den 1–2,
150 cm i Sänningstjärn i nordligaste Hälsingland (startår 2011) den 3,
150 cm i Fjällsjönäs i sydvästra Lappland (startår 1974) den 13–18
och 145 cm i Åkroken (startår 1971) den 3.

Snödjupet i Åsnorrbodarna är även ett nytt snödjupsrekord för Hälsingland. Tidigare var störst uppmätt snödjup i landskapet 160 cm i Rimsbo i sydvästra Hälsingland den 2 april 1966.

I de norra två tredjedelarna av landet uppmättes de största snödjupen i inledningen av månaden, för att därefter sakta men säkert sjunka något. I söder uppmättes däremot de största snödjupet den sista morgonen i månaden då snöbyarna från Östersjön fått verka i flera dygn. Mer om det i slutet av denna krönika. Jag väljer ändå att redan nu avslöja månadens största snödjup i de olika landsdelarna:
I norra Norrland 165 cm i Kittelfjäll den 1–2,
i södra Norrland 175 cm i Gåltjärn den 2,
i Svealand 143 cm i Gördalen i norra Dalarna den 6–7 samt den 10
och i Götaland 57 cm i Tryserum den 28 (som sedan ökade till 70 cm till morgonen den 1 mars).

I större Vasaloppsspåret låg snön djupare än vad den gjort sedan åtminstone de snöiga och kalla vintrarna på 1980-talet. Delar av bansträckningen fick därför plogas när spårprepareringen påbörjades. Rekorddjup snö uppmättes i närheten av spårsträckningen genom norra Dalarna:
66 cm i Löten (startår 1990) den 13–20
och 97 cm i Våmhus (startår 1991) den 25.

Välkända Mångsbodarna (startår 1961) mäter bara snödjup två gånger per månad, och rapporterar dessutom i efterhand, så den senaste snödjupsmätningen som än så länge finns tillgänglig därifrån är 120 cm den 31 januari. Det är stationens största snödjup för att vara så här tidigt på säsongen (februari eller tidigare). 1966 och 1988 var det ett snarlikt snödjup ungefär när Vasaloppet kördes (119 cm den 1 mars 1966 och 118 cm med 6 mars 1988), medan det 1962 och 1966 var ännu större snödjup än nu men det så pass sent på säsongen som i slutet av mars och början av april.

Första nationella isdygnet på två år

Snöovädret följdes av kalluft, som fritt kunde strömma ner över hela landet. Temperaturen sjönk och på morgontimmarna den 4 noterades ett nytt säsongslägsta med 39,8 minusgrader i Nikkaluokta. Den 6 noterades också Götalands lägsta februaritemperatur när Ljungby i sydvästra Småland rapporterade 21,0 minusgrader.

Under hela dygnet den 6 höll sig temperaturen på minussidan på samtliga officiella mätplatser i landet, och därmed fick vi vad som kallas för ett nationellt isdygn. Det är inte alla vintrar det inträffar. Vi hade exempelvis inget nationellt isdygn förra vintern, så senast det skedde var den 17 januari 2016. Innan februari var över blev det bli ytterligare tre nationella isdygn, men mer om det blir det först i slutet av denna krönika.

Kylan som följde efter månadens inledande snöoväder gjorde att den meteorologiska vintern anlände till Götalands kustnära områden som inte redan fått vinter. För att det ska bli vinter krävs att fem dygn på raken har en medeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn, varefter det första av dessa fem dygn sätts som vinterns ankomst. Några enstaka utposter, Skillinge på den skånska sydostkusten, Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård, Ölands södra udde samt Hoburg på sydligaste Gotland, lyckades dock smita undan kung Bores framfart dessa dygn, och hade därmed fortsatt höst så länge det per definition får vara höst. Den 15 februari är satt som första möjliga startdatum för våren, men även ett automatiskt slut för hösten. Det innebär att om någon plats ännu inte fått vinter den 15 februari så råder där en obestämd årstid tills våren, eller vinter för den delen, anländer.

Höst, vinter och vår…

Den 8 började mildluften återta kommandot, och det följdes av ungefär tio dygn som var allmänt mildare än normalt för årstiden. Visserligen lite kallare igen därefter, men inte tillräckligt för att hindra våren från att anlända till en handfull kuststationer i Götaland den 15. Nidingen vid Hallandskusten, Hallands väderö i nordvästligaste Skåne, Falsterbo på den skånska sydvästspetsen samt Malmö och Lund fick vår den dagen. Dessutom gick Skillinge direkt från höst till vår utan att passera gå (förlåt, vinter ska det givetvis vara), vilket är helt möjligt enligt vårdefintionen. Det som är unikt för vårens ankomst är att det krävs sju dygn på raken, inte bara fem som det är för övriga årstider. Medeltemperaturen ska vara över 0 grader alla dessa sju dygn, varefter det första av dygnen sätts som vårens ankomst.

Under en lång period i februari var det övervägande uppehåll som gällde i landet. Ett lite mer omfattande regn- och snöväder drog upp över landet den 11–13, varefter delar av södra Sverige även fick en del snö den 16 och den 18–19. I samband med dessa passager noterades 25 mm eller mer på ett dygn vid ett tillfälle, nämligen 26 mm i Hestra i nordvästra Småland den 19.

Kring månadens mitt rådde lokala stormvindar i Jämtlandsfjällen. Natten den 10–11 blåste det 27 m/s i Sylarna och natten därpå lika mycket i Blåhammaren strax norr därom. Ett par dygn var det dags igen. Från kvällen den 14 till småtimmarna den 16 rådde det av och till stormvindar. Blåhammarens toppnotering blev då 29 m/s på sena eftermiddagen den 15 och Sylarna toppade på 25 m/s på tidiga morgonen samma dag. För att gör månadens ”storm-lista” komplett så noterades även 25 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen på morgonen den 1.

Månadens högsta byvindsnotering oavsett stationsplacering blev orkanbyar på 38 m/s i Sylarna på småtimmarna den 15.

…och kortvarigt även några platser som hade obestämd årstid

Tre platser, Hoburg, Utklippan och Ölands södra udde, hade ett tag obestämd årstid, där varken vår- eller vintervillkoren var uppfyllda efter att det automatisk blev stopp för hösten efter den 14. Kylan som anlände två tredjedelar in i månaden fick avgöra tvisten, så den 20 fick Hoburg vinter, likaså Ölands södra udde och Utklippan dygnet därpå.

Månadens avslutande kyla gör också att det inte lär hända något med våren på ett tag nu, för även inledningen av mars ser kall ut. Hur länge våren får göra halt återstår att se, och blir ett givet inslag i nästa månads väderkrönika.

Kvar sedan januari låg mängder med flödesvarning kvar i början av månaden. Men torrare och kallare väder kunde varning efter varning plockas bort. Till slut, i stort sett på dagen två månader efter att de första varningarna utfärdades, fanns inga flödesvarning alls i landet. Efter att vintern gjort sitt, oavsett om den blir seglivad eller ej, kommer flödesvarningarna igång igen. Men det känns mer naturligt att det kan förekomma höga flöden i samband med snösmältningen än det vi haft med höga flöden mitt i vintern.

Iskall avslutning

Den 25 kom månadens andra nationella isdygn, och sedan avslutades månaden med två isdygn till. Lite synd kan tyckas att isdygns-sviten i månadens slut förstördes av att Helsingborg hade 0,2 grader som varmast mitt på dagen den 26. Högst temperatur under respektive isdygn i februari blev dessa:
0,3 minusgrader i Malmö den 6,
0,6 minusgrader i Falsterbo den 25,
1,8 minusgrader i Skillinge den 27
och 2,0 minusgrader i Karesuando vid finska gränsen i Lappland den 28.

Totalt fyra nationella isdygn i februari alltså, och mars inleds på samma sätt som februari avslutas, så det lär bli fler nationella isdygn innan vintern är över.

Speciellt den 26 var det riktigt kall på sina håll från Dalarna och norrut. Tre av landets fyra landsdelar noterade då månadens lägsta temperatur. Bland annat med ett nytt säsongslägsta i Gielas i södra Lapplandsfjällen, och därmed för första gången denna vinter under 40 köldgrader. I Hemavan lite norr därom var det samtidigt 39,0 minusgrader, vilket för deras del är kallast i februari sedan 1985. För Gielas del behöver man dock bara backa till 2010 för att hitta en lägre februaritemperatur än årets. Månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna blev:
I norra Norrland 40,4 minusgrader i Gielas den 26,
i södra Norrland 34,3 minusgrader i Sveg i Härjedalen den 26,
i Svealand 33,5 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 26
och i Götaland, såsom redan avslöjat tidigare, 21,0 minusgrader i Ljungby den 6.

Kanonväder gav kaos på vägarna

Kalluft i hela landet och vindar österifrån gav under månadens avslutande dygn ett såväl klassiskt som besvärligt väderläge vid ost- och sydkusten, hela vägen från Hälsingland och söderut. Snöbyar bildades över det relativt varma havet och drog sedan in över land i en delvis frisk eller hård ost- till nordostvind. Även sydväst om Vänern förekom snöbyar. Ibland var det ett mer allmänt snöande som gällde, ibland tydliga stråk och band med snöbyar. Vid sådana tillfällen matas snöby efter snöby in över kusten, och det enda som kan bryta läget är en vindvridning så att ett annat område får del av snöbyarna istället.

I millimeter räknat kom det 25 mm eller mer på ett dygn vid en enda plats under snöbysejouren, nämligen 31 mm i Mönsterås mellan Kalmar och Oskarshamn vid Smålandskusten den 25 (räknat från morgonen den 25 till morgonen den 26). Det resulterade i att snödjupet där ökade med 22 cm, från 20 cm på morgonen den 25 till 42 cm morgonen därpå.

Tydliga stråk med snöbyar brukar kallas för snökanoner, för likt snökanoner i skidbackarna får man lokalt mycket snö när kanonerna är igång. Speciellt tydligt och kraftfulla brukar snökanonerna bli ju längre sträckan är över hav. Inte minst den 27 fanns en tydlig snökanon hela vägen från Finska viken in mot Östgöta- och norra Smålandskusten, liksom en in mot skånska ostkusten, så det var föga förvånande att de största snödjupsökningarna (20 cm eller mer) uppmättes just i dessa områden på morgonen den 28:
28 cm i Holmbo,
26 cm i Tyllinge,
25 cm i Sjöbo i inre delen av södra Skåne
och 22 cm i Vomb aningens längre väster därom.

Bägge de skånska mätplatser hade barmark innan snöbyarna drog in, medan Holmbo ökade från 28 cm på morgonen den 27 till 56 cm morgonen därpå och Tyllinge från 26 cm till 52 cm. Sedan början av månaden när kalluften drog ner över landet har större delen av landet varit snötäckt. De avslutande dygnens snöbyar gjorde sitt yttersta för att täcka igen de sista barmarkshålen som fanns, men nu när februari övergått i mars ser vi att det trots allt inte lyckades fullt ut. Fortsatt finns vissa områden med barmark i främst Skåne och Halland.

Under sista dygnet föll ytterligare snö som lokalt gav snödjupsökningar på 20 cm eller:
25 cm i Ankarsrum i östra Småland,
23 cm i Södra Vi något väster därom i Småland
och 20 cm ytterligare nere i Sjöbo.

Som så ofta förr blev det kaotiskt på många vägar när vintern slog till i söder. Halka och fullt vinterväglag rådde, där drivbildning, snödrev, snörök och minimal sikt är helt väntade följdeffekter om det snöar och blåser när det är kallt. Nästintill ett oräkneligt antal avåkningar och olyckor, med avstängda vägar som följd, bidrog självklart till att det blev omfattande trafikstörningar. Många vägar i sydöstra Sverige lyste illande rött på Trafikverkets ”läget på vägarna”-sida under flera dagar. Snödrev och drivbildning blev en svårknäckt motståndare när prioritering av större vägar lämnade många mindre vägar oplogade under lång tid. Inte bara vägnätet berördes, utan även tågen hade problem när allt blev vitt. Busstrafiken påverkades också, skolor stängde och bland annat på Öland fick bandvagnar sättas in för att hemtjänsten skulle kunna nå alla brukare.

Lufttrycket i nordöstra Norrland var extremt högt i slutet av månaden. Den 27 noterades 1055,8 hPa i Haparanda vid den finska gränsen i Norrbotten. Det svenska februarirekordet är bara sex år gammalt, satt i just Haparanda. Den 1 februari 2012 var nämligen lufttrycket där 1058,0 hPa.

Svårt att mäta nederbörd när det är kallt

Det är inte det lättaste att mäta nederbörd när det är kallt på vintern. När det är kallt och snön faller närmast horisontellt underskattar i regel såväl manuella som automatiska väderstationer nederbördsmängderna. Det kan vara så pass mycket som en halvering av den egentliga mängden, men det är ju närapå omöjligt att korrigera för sådant i efterhand. Att det inte blev större uppmätta nederbördsmängder än det blev i samband med snöbyarna i slutet av månaden är bara att acceptera, för varför lägga energi och frustration på sådant som omöjligen går att ändra?

Nästan lika svårt är att bedöma hur snödjupet kommer påverkas när det är kallt och snöar och blåser. ”Hur mycket kommer lägga sig?”, ”Hur mycket packas snön ihop?” och ”Hur mycket drivbildning blir det?” är frågor som många ställer men ingen har något bra och säkert svar på. Ta tidigare nämnda Mönsterås som exempel. Dygnet den 25 föll det 31 mm där, vilket gav en snödjupsökning på 22 cm. Det var ungefär 7 minusgrader det dygnet, och när det är så pass kallt brukar det i runda slängar bli 2½ cm snö för varje millimeter som faller. Med enkel matematik ”borde” snödjupet alltså ökat med sisådär 78 cm. Snö som packas ihop och snö som blåser bort är givetvis förklaringen, för beräknad fluff-faktor för snöfall gäller bara fullt ut om det är vindsvagt när det snöar.

Källor: StormGeo, SMHI

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer