Så här på hösten är skillnaderna från de skånska slätterna till Lapplandsfjällens mest svårtillgängliga delar helt naturligt som störst. Årets oktoberväder förstärkte dessa skillnader, för samtidigt som vintern etablerade sig i norr, såväl med meteorologisk vinter som med ett ökande snötäcke, hade södra Sverige en regnig och relativt normalvarm oktober. Tidvis var temperaturkontrasten i nordsydlig led väldigt stor i landet. Men visst har vintern gjort sina försök även i söder, inte minst med en del kalla nätter och säsongens första frosthalka på sina håll.

Det finns en del enskilda händelser som sticker ut lite extra, åt bägge hållen dessutom, för att på så sätt understryka skillnaderna som var i oktober. Bland annat sa vi sa adjö till sommaren extremt tidigt, första dagen med 20 minusgrader kom också tidigt, oktoberlägstat är kallast på 13 år och oktoberhögstat är varmast så sent på året på över 50 år.

Kallt i norr, relativt normalt i söder

Månaden präglades av kallare än normalt i främst landets norra halva. Bara under en kortare period den 22–26 var det mestadels mildare än brukligt i hela landet. Den perioden föregicks av en lång svit den 10–21 då landet var tydligt tudelat, med en gräns mellan kylan i norr och mildluften i söder som pendlade lite norrut och söderut flera gånger. Lägg därtill en rätt allmänt kall inledning och avslutning så har ni årets oktober rent temperaturmässigt.