Eurovisionturismen sviker Tel Aviv. Knappt hälften av de förväntade besökarna har infunnit sig. Vad de tomma hotellrummen beror på är svårt att dra några slutsatser om, men aktivisterna som manat till internationell bojkott av Eurovision song contest i Israel, tar gärna på sig ansvaret.
Den mest omskrivna av dem, heter BDS. En förkortning av bojkott, divestering och sanktioner. Under finalveckan har de anordnat manifestationer i närheten av arenan och i Charles Clore park – som har gjorts om till ett festområde för Eurovisionfans. Aktivisterna som deltog lade sig ned på marken och spelade döda. En av dem var Neta Golan.
– Vi höll upp bilder på människor som omkommit i Gaza, säger hon, och berättar att festområdet en gång låg på palestinsk mark. En by, Manshiye, som tvingades flytta på sig 1948.
– Det finns barn på Västbanken som aldrig har sett havet, för att de har fel etnicitet. Det är löjligt att Eurovision song contest ska handla om att inkludera alla, att alla är välkomna att vara med, när hälften av människorna som bor här saknar grundläggande rättigheter. Det här handlar om att Israel vill framhäva sig självt som liberalt och hbtq-vänligt, samtidigt som ockupationen pågår. Det är pinkwashing.
”BDS största seger”
Även Adam Shay, expert på kulturell bojkott mot Israel vid tankesmedjan Jerusalem center for public affairs, menar att BDS rönt framgångar när det gäller bojkott på främst musikområdet. Men han ser det inte som något positivt.
– Det är BDS:s största seger, de har skapat ett klimat där man inte kan nämna ”Israel” utan att automatiskt nämna den palestinska situationen. Så var det inte när Eurovision hölls i Ryssland, när Ryssland gick in i Ukraina. Om man pekar ut Israel som den enda som borde ställas till svars kommer israelerna att tolka det här i en särskild kontext.
Vilken kontext?
– Jag nöjer mig med det svaret.
BDS kräver ett slut på Israels ockupation av palestinska områden och att den israeliska staten släpper in och bereder plats för palestinerna. De jämför situationen i Israel med Sydafrikas apartheid.
– Ett 30-tal internationella aktivister har rest till Tel Aviv för att delta i protesterna, men många har stoppats i gränskontrollen, säger Neta Golan.
”Har hotats”
Men att BDS skulle vara vanliga aktivister håller inte Adam Shay med om. Han menar att inflytelserika personer från den palestinska myndigheten i allra högsta grad är delaktiga och att gruppen använder sig av hotfulla metoder.
– De musiker som beslutat att inte komma till Israel har inte avstått på grund av stöd för palestinierna, de har gjort det för att de har hotats av BDS. Det har hänt Paul McCartney och Elton John bland annat, säger han.
30 aktivister har rönt stora rubriker. Men det är inte bara BDS som protesterar. Inför finalveckan sattes en reklamtavla med en parafras på ESC:s slogan Dare to dream – våga drömma, upp utanför flygplatsen. Men meningen “of freedom”, om frihet, hade adderats tillsammans med en bild på Gaza. Tavlan gjordes av organisationen Breaking the silence.
– Vi är många organisationer som samarbetar nu. Det kommer att ske fler protester. Och vi anordnar alternativa Eurovisionkonserter i Gaza och på Västbanken. Några kommer att hållas runtom i Europa också, säger Neta Golan.
En talesperson för Israels säkerhetsministerium skriver i ett meddelande till Kulturnyheterna att man välkomnar tusentals turister och artisterna med tolerans och öppenhet i demokratisk anda. Och att alla försök att politisera evenemanget kommer att misslyckas eftersom de inte svarar mot verkligheten.