Jag ställde samma fråga i en text i slutet av april och det visade sig då att 2016 verkligen inleddes i liemannens tecken. Motörhead-frontmannen Lemmy Kilmister tjuvstartade dödsåret i mellandagarna och efter honom dog under årets första månader David Bowie, Alan Rickman, Glenn Frey, Harper Lee, Imre Kertész, Umberto Eco, Bodil Malmsten, Lars Gustafsson, Josefin Nilsson och Prince. Med flera.
Efter Prince hädanfärd i april twittrade artisten Lilly Allen med profetisk ackuratess att 2016 är året då alla coola dör och Donald Trump blir president. Och tittade man på brittiska BBC:s statistik för dödsrunor i våras så var det ovanligt många dödsfall i början av 2016.
Under årets första tre månader publicerades över dubbelt så många runor som samma period 2015. Siffrorna jämnade dock ut sig och under resten av 2016 publicerades ungefär lika många som året före. Men totalt sett har antalet dödsskrifter ökat markant varje år sedan 2012.
Vilket om man frågar BBC:s runredaktör Nick Serpell kan bero på lite olika saker. Till exempel att det finns oändligt många fler kändisar i dag än tiden före internet, och att vi med sociala mediers hjälp i mycket större utsträckning informeras när de dör. Han nämner också baby-boomen i västvärlden som pågick ett par decennier efter andra världskrigets slut, och att den på ren sannolikhet innebär att fler kändisar föddes de åren.
Men trots dessa rimliga och rationella förklaringar är det ändå något med 2016 som andas förgänglighet. För även om man med cynsik och subjektiv krasshet sorterar bort celibriteter som inte hör till a-listan så är det många stora artister, författare och skådespelare kvar på årets dödslista. Och av dem var det flera som dog långt före medellivslängden.
David Bowie blev 69, Prince 57 och George Michael 53. Bodi Malmsten blev 72, Olle Ljungström 54 och Fredde Wadling 64. Glenn Frey blev 67, Alan Rickman 69 och Jenny Diski 67.
Frågan är om dödsåret 2016 med tiden slipper sitt epitet och bara blir som vilket gammalt årtal som helst? Jag tror inte det. För även om det dött storheter i kulturvärlden i alla tider så finns det inget annat år som signalerar ödesmättad död på samma sätt som 2016 gör.
Ta till exempel 2011, 2009 och 2008. Vi minns att Amy Winehouse, Michael Jackson och Heath Ledger dog de åren, men deras frånfällen är inte det första som poppar upp när man tänker på årtalen.
Men den stjärnstatus som trion David Bowie, Prince och George Michael tillsammans uppbringar är för stor för att man ska glömma bort att de alla försvann just 2016.
Och även om det, för att prata med Nils Ferlin, kvittar stjärnorna lika om någon är född eller död, så spelar det roll för oss som sett stjärnorna både lysa och slockna.
Så om inte Madonna, Patti Smith och Bruce Springsteen dör 2017 spår jag att vi kommer minnas 2016 som Dödsåret länge än.