I Hans Alfredsons verk syns både moral och engagemang för samhällsfrågor. Han arbetade för Amnesty och var motståndare till både kärnkraft, EMU och främlingsfientlighet.

Han var mindre uttalat politisk än sin parhäst Tage Danielsson, men duon kunde vara en nagel i ögat för etablissemanget, säger Kulturnyheternas Per Andersson.

– Som konstnärer och fritänkare balanserade de alltid på frågan hur länge ska man vara lojal mot makten och när ska man avvika. På det sättet var de både en stödtrupp för Palmes socialdemokrati och ett lite farligt hot.

Per Andersson beskriver Alfredson som en man som i första hand sympatiserade med de förtryckta.

– Tage Danielsson var mer tydligt politiskt. Hans Alfredsons kluvenhet inför makten är mjukare och mer sorgsen och hans engagemang var moraliskt.