”Daughters of the Dust” utspelar sig på en ö utanför Georgia i början på 1900-talet och handlar en familj som – efter slaveriets avskaffande – levt isolerad, djupt präglad av förfädernas västafrikanska arv.
Men plötsligt hotas familjen av splittring när den yngre generationen bestämmer sig för att flytta till fastlandet.
Filmen hyllades när den kom 1991 för sitt experimentella formgrepp, inspirerat av den västafrikanska berättartraditionen griot-traditionen.
– Historien berättas av en afroamerikansk griot som återger en familjs historia, berättar Julie Dash, som befinner sig i Stockholm, då två av hennes filmer visas under den pågående filmfestivalen CinemAfrica.
En griot är en västafrikansk historieberättare eller muntlig historiker som på ett underhållande sätt sprider nyheter eller återger familjehistorier vid viktiga högtider.
Plockades upp av Beyoncé
Filmen aktualiserades igen förra året med Beyoncés omtalade visuella album ”Lemonade” som bland annat innehåller tydliga referenser till ”Daughters of the Dust”.
– Den fungerade som något som sköt den restaurerade kopian till en ny och högre nivå. Den hjälpte oss verkligen att nå ut till en bredare publik.
Dash är har ända sedan debuten i slutet på 70-talet haft fokus på afroamerikansk kvinnohistoria och är bland annat också känd för filmen ”The Rosa Parks Story” från 2004. Hon började sin bana i den så kallade LA Rebellion, en grupp radikala filmare som gick ut filmskolan i Los Angeles mellan 60- och 80-talet.
– Vi var en grupp filmskapare. Afroamerikaner, iranier, amerikansk ursprungsbefolkning, latinamerikaner, irländska amerikaner. Vi ville lära oss ett nytt sätt att berätta historier. Vi kallades LA Rebellion. Vi bodde och arbetade i Hollywood men gjorde inga Hollywoodfilmer.
Ignorerades av Hollywood
Hur togs ni emot av filmbranschen?
– De ignorerade oss, men det struntade vi i, säger hon och skrattar.
Det har hänt en hel del sen dess. Julie Dash tror att industrin kan inte längre blunda för de alternativa berättelserna.
– Jag tror att man inom filmindustrin har tvingats att erkänna de underbara filmer som lanseras. Ava DuVernays ”Selma” var en otrolig film, ”12 years a slave” tilldelades en Oscar.
– ”Moonlight” håller jag verkligen kär.
”Moonlight” har som bekant åtta Oscarsnomineringar bland annat för bästa film. Det tror Dash är ett direkt resultat av protesterna förra året mot bristande representation. Hon är nu en av de 700 nya jurymedlemmar som valdes in efteråt.
– Hashtaggen #OscarsSoWhite gjorde inte bara Hollywood medvetet utan hela världen blev medveten om diskrepansen.