Under den senaste månaden har Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg anklagat Rysslandsforskaren Martin Kragh för att arbeta för brittisk underrättelsetjänst, i en serie krönikor. Som källa hänvisade hon till information från anonyma hackare, som lades ut på nätet i slutet av 2018. Mot bakgrund av uppgifterna menar Linderborg att forskaren borde utredas av sin arbetsgivare och av säkerhetspolisen.

Anklagelsen om att Kragh skulle vara del av en ”hemlig, statlig säkerhetsorganisation i Storbritannien” är uppseendeväckande, inte minst då han till vardags arbetar som programchef på den fristående forskningsverksamheten Utrikespolitiska Institutet, och som forskare på Uppsala universitets institut för Rysslandsstudier. Kragh medverkar också regelbundet i svenska medier som Rysslandsexpert.

Men istället för att bli en riksnyhet, har Åsa Linderborgs uppgifter blivit kraftigt ifrågasatta. Under den senaste månaden har en lång rad publicister, forskare och Rysslandskännare riktat skarp kritik mot anklagelsen, som de menar saknar grund och misstänks vara del av en rysk påverkanskampanj.

”Extremt låg trovärdighet”

Kort efter publiceringen gick nio svenska forskare inom bland annat Rysslandsstudier ut i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet (14/2), där de försvarade Kragh och beskrev anklagelserna mot honom som ”ytterst klandervärda”.

– Vi reagerade för att de här anklagelserna var under all kritik, och ville visa att vi inom den seriösa forskningsvärlden har fullt förtroende för Kragh, hans integritet och hans trovärdighet, säger Paul Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier på Stockholms universitet, och en av forskarna bakom debattinlägget.

Hur ser du på trovärdigheten i de här uppgifterna?

– De har extremt låg trovärdighet. Problemet är att om man väcker de här frågorna, oavsett om de bygger på väldigt lösa grunder, så sår man ett tvivel. Och då har man lyckats, för det är precis detta som desinformation handlar om: Att skapa osäkerhet. Man behöver inte backa upp anklagelserna, det räcker med att de sprids.

”Ett demokratiskt problem”

Frågan är vad krävs som för att med namn och bild peka ut någon som spion i Sveriges största dagstidning, senast med rubriken ”Martin Kragh är ett demokratiskt problem” (21/2).

Åsa Linderborg hänvisar i sina krönikor till läckta dokument från anonyma hackare, men här finns flera frågetecken: Enligt BBC misstänker Storbritanniens utrikesdepartement att hackarattacken är gjord av den ryska staten, i syfte att smutskasta tankesmedjans arbete. Händelsen undersöks just nu av den brittiska säkerhetstjänsten.

Läckan i sig består av hundratals interna dokument från tankesmedjan Institute for Statecraft, som arbetar mot rysk desinformation. Den innehåller bland annat listor med en lång rad namn på forskare, journalister och politiker som arbetar med frågan runt om i Europa, däribland Martin Kraghs.

Hur detta belägger att Kragh arbetar för tankesmedjan, eller den brittiska underrättelsetjänsten, har hittills inte redovisats av Aftonbladet under den gångna månaden.

– Institute for Statecraft ville jobba med mig för tre år sen, och jag tackade nej. Därför finns mitt namn i någon form av internt dokument, och det här används nu som bevis för att jag skulle arbeta med brittisk underrättelsetjänst, säger Martin Kragh själv om händelsen.

– Det här har varit jättejobbigt för mig personligen. Det påverkar en att hängas ut på det här sättet med namn och bild, med så grova anklagelser.

Martin Kraghs namn nämns inte i brittiska mediers rapportering om händelsen, och där hävdas heller inte att namnen i läckan är av någon särskild betydelse.

I BBC:s, The Times och The Guardians enstaka artiklar om händelsen framgår dessutom inte att den privata tankesmedjan drivs av den brittiska säkerhetstjänsten, som det påstås i Aftonbladet. I sina krönikor länkar Åsa Linderborg till brittiska Sunday Mails rapportering om händelsen som källa, men där rapporteras att tankesmedjan fått ekonomiskt bidrag från staten, och att två av tankesmedjans anställda tidigare arbetat inom underrättelsetjänsten, inte att den drivs av militären.

Utrikespolitiska Institutet har i ett pressmeddelande dementerat uppgifterna i Aftonbladet, och såväl institutets chef som dess avdelningschefer uttrycker sitt fulla förtroende för forskaren.

Fått hård kritik

Aftonbladet har efter publiceringarna kritiserats för bristande källkritik av flera journalister och publicister, däribland Expressens kulturchef Karin Olsson (8/3), ledarskribenten Patrik Oksanen (Hela Hälsingland 12/3) och i Svenska Dagbladet av kulturchefen Lisa Irenius (14/2).

Förra veckan gick ytterligare 15 professorer, journalister och Rysslandskännare ut och kritiserade Aftonbladet, denna gång i en debattartikel i Expressen (6/3). Före detta ordföranden för Publicistklubben, Stig Fredrikson, är en av dem som menar att källorna saknar trovärdighet:

– Jag ser dem som ett led i en rysk påverkanskampanj. Syftet är naturligtvis att sänka Martin Kraghs trovärdighet, till och med knäcka honom, säger Stig Fredrikson, som i många år kommenterade rysk politik för SVT:s räkning.

– När det gäller den här typen av uppgifter, att Kragh skulle ha stått i främmande stats tjänst, så måste ju alla varningsklockor ha ringt. Då måste man försöka kolla: Är det här rimligt? Eller är jag ett redskap i en påverkanskampanj? Och här tycker jag att Aftonbladet har brustit.

Idag, en månad efter att uppgiften om att en känd svensk forskare skulle vara brittisk spion publicerades för första gången, har ingen annan svensk tidning återgett nyheten. Aftonbladet har heller inte rapporterat om den på nyhetsplats, trots att den rimligtvis borde ha ett enormt nyhetsvärde.

Kan inte säga om det är sant

Kulturnyheterna har sökt Åsa Linderborg i två veckors tid för att fråga hur hon ställer sig till kritiken, men hon har inte haft möjlighet att ställa upp på en intervju. Vi har också sökt Aftonbladets publisher Lena K Samuelsson och ställföreträdande ansvarig utgivare Lena Mellin.

Till sist får vi svar av Erik Rosén, biträdande redaktör på Aftonbladet, som fått i uppgift att svara på kritiken för Aftonbladets räkning. Han beskriver krönikorna som en del av en större debatt om svenska mediers Rysslandsbevakning, men kan däremot inte säga om uppgiften stämmer.

– Inom ramen för kulturjournalistik så kan man ställa kontroversiella frågor, och det måste man kunna få göra. Utifrån den utgångspunkten, så tycker vi det är rimligt att Åsa Linderborg kan ställa de här frågorna i sin artikel, säger Eric Rosén.

Men ni ställer ju inte bara frågor, ni drar ju också slutsatser utifrån materialet. Vem tar ansvar för dem?

– Syftet med opinionsjournalistik är att påverka. Påverkan består väl då av att man vill få det här utrett och att någon tar det vidare, och det är väl vad det här handlar om.

Har någon på tidningen verifierat vad namnen i läckan innebär? Och hur vet man att det skulle finnas kopplingar till brittisk säkerhetstjänst?

– Jag kan inte, och ska nog inte, redogöra för exakt hur kulturredaktionens arbetsprocess har sett ut här, så jag vågar inte svara på det.

Kulturnyheterna ställer upprepade gånger frågan om uppgifterna om Kragh stämmer, men Eric Rosén kan inte bekräfta detta. Han kan inte heller säga huruvida uppgifterna har kontrollerats före publicering, eller berätta varför de inte följts upp på nyhetsplats. Han återkommer däremot flera gånger till att opinionsjournalistik handlar att ställa kontroversiella frågor, och om att sätta ämnen på agendan.

Hur kan en sensationell uppgift publiceras tre gånger utan att ni belägger den? Finns det inte några krav från Aftonbladets sida på att faktauppgifter är verifierade, även i åsiktsmaterial?

– Det finns ett krav att man i opinionsjournalistiken ska hålla sig inom vissa ramar. Men de ramarna är vida, och vi menar att det här har skett inom de vida ramarna, säger Eric Rosén.

Men Stig Fredrikson anser inte att det argumentet håller, när det handlar om källkritik:

– Jag tycker inte det, inte om man vill behålla sin trovärdighet.

Kulturnyheterna har sökt Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg för en kommentar.