Berlusconi hade före jul kanske ett stöd på 14 procent av väljarna. Det var en katastrofalt dålig siffra och han själv var deppig och skamfilad efter sexskandaler.
Dessutom hade han misslyckats att klara av den italienska ekonomin och tvingats lämna plats åt den opolitiske före detta EU-kommissionären Mario Monti.
Läget ett annat
Men nu, kort före valet, är läget ett annat. Berlusconi har enligt opinionsmätningar omkring 28 procent av väljarkåren. Det är en kometartad framgång – en fördubbling av väljarstödet.
I Italien får inga opinionsmätningar publiceras de sista två veckorna före valet. Därför vet vi inte mer än att det den 8 februari stod ungefär 34 mot 27 procent mellan blocken, till vänsterns fördel. Berlusconi citerar inofficiella mätningar som visar att han leder.
Rädslan i Europa – och i Italien – är stor att Berlusconi, med sina löften om att upphäva Montis beslut, kan vinna. När det gäller Berlusconi kan ingen vara säker på att han inte reser sig ur stoftet på nytt.
Den stora sensationen
En av Italiens främsta opinionsmätare har sagt att nästan 30 procent av italienarna är obeslutsamma. Frågan är: Kommer de till sist att följa Berlusconis locktoner om ett liv utan åtstramningar?
Eller kommer de att proteströsta på satirikern och bloggaren Beppe Grillo, vars protestparti, Rörelsen Fem Stjärnor, kan bli det tredje största efter vänster- och högerallianserna.
Grillo samlade en halv miljon människor på sitt avslutande valmöte på fredagen. En människomassa som ropade ”Försvinn!” till de etablerade politikerna.
Grillo väntas bli den stora sensationen i valet. Men hans rörelse är ett typiskt protest- och nejsägarparti och hur partiet skulle agera i konkreta politiska frågor är ganska svårt att säga.
Inträngd Berlusconi
Detta kan också bidra till att göra marknaderna nervösa, när hundratalet oerfarna protestpolitiker drar in i parlamentet. Överallt lurar rädslan för ett nytt ekonomiskt kaos i Europa.
Berlusconis politiska återkomst handlar inte om Italiens väl utan mer om honom själv. Han är nu inträngd i ett hörn – trots opinionssiffrorna.
Hans mediaföretag har börjat gå sämre. Många företag behöver inte längre annonsera för att hålla sig väl med premiärminister Berlusconi.
Han har två rättegångar framför sig. En om sexuellt utnyttjande av minderårig, en om ekonomiskt fiffel. Plus en dom på ett års fängelse – för ekonomiskt fiffel – som har överklagats och som troligen avskrivs på grund av de italienska lagarna om preskribering.
Han har alltså ett behov av att få behålla den politiska makten för att skydda sig. Därför har 76-åringen gett sig in i politiken igen. Kanske kan han göra en deal med vänstern: Han stödjer den på något sätt, om han slipper juridiskt trubbel genom någon form av amnestilagar.
Funnit sin melodi
Berlusconi startade en intensiv kampanj mot Montis sparåtgärder. De har aldrig varit populära – det har handlat om fastighetsskatt, om höjd pensionsålder, om avskedande av offentliganställd personal.
Nu har Berlusconi funnit sin melodi. Han menar att Italien inte alls är så illa däran, och om det så skulle vara: Italien kan mycket väl hoppa av eurosamarbetet.
Det skulle rent konkret innebära att Italien i framtiden kan skriva ner värdet på sin valuta och på så sätt göra egna varor billigare på exportmarknaden.
Men alltsammans skulle samtidigt innebära sammanbrottet för euro-samarbetet och nya svåra ekonomiska kriser i hela Europa. Men i dag kan Berlusconi acceptera det för att rädda sitt eget politiska liv.
Utan karisma
Berlusconis och Grillos motståndare heter Pier Luigi Bersani, en gammal kommunist som reformerat sitt parti till dagens Partito Democratico som nu i allians med ett par andra partier ligger på cirka 34 procent av väljarna enligt de sista mätningarna.
Problemet med Bersani är att han inte har någon direkt karisma. Han är inte lika sprudlande som Berlusconi. Men kanske är detta också en del av hans styrka. Han kan ses som en politiker för allvarsamma tider.
Hans största problem är att han envist har stött Monti i hans åtstramningspolitik. Det är en tung börda att bära för en vänsterledare. Det är betydligt enklare för Berlusconi som lovar att betala tillbaka Montis fastighetsskatt och lätta på en rad av åtstramningarna.
Klämd mellan två populister
Bersani kläms mellan två utpräglade populister som använder starka ord och yviga gester. Den enda som kanske är en allierad är Monti, som samtidigt gjort sig impopulär i vida kretsar. Monti valslutspurt var dessutom dåligt genomförd och hans nybildade parti väntas bara bli fyra i valet.
Valet är spännande – men samtidigt är väljarkåren märkvärdigt utled på alltsammans och misstror i hög grad de etablerade och deras skandaler. För Berlusconi kan en korruptionsskandal i den största regionen, Lombardiet, verka negativt, för Bersani en stor bankskandal i Siena i Toskana.
Både för Italien och för Europa behövs en stark italiensk regering för att klara av en svår kris – men risken verkar stor att valet inte leder till detta.