I botten ligger en ideologisk konflikt som hastigt växer inom EU. Den löper mellan länder och genom länder. Det handlar om en reaktion mot globaliseringen, jobbflytt till låglöneländer och EU- ländernas fördjupade integration. Öppna gränser ifrågasätts, klyftan växer mellan stad och landsbygd, rörelser som Frankrikes gula västar attackerar en allt rikare elit som upplevs som tondöv.
Liberala ledare å sin sida försvarar det öppna samhället, frihandel och humanitära hänsyn.
Nu har plötsligt två av EU:s mäktigaste medlemsstater gett sig in i varandras såriga konflikter. De är grannar men styrs av regeringar med helt motsatta åsikter. Det har lett till den svåraste diplomatiska krisen mellan stora EU-länder sen andra världskriget.
Frankrike har en liberal, globaliseringsivrande och starkt EU-vänlig president.
Men sedan hans spektakulära valseger har hans stjärna dalat. De fransmän som nu revolterar mot Emmanuel Macron tycker att han gynnar storstaden på bekostnad av en allt mer utarmad landsbygd.
Och Italien, som leds av en ny främlingsfientlig, populistisk regering, har tagit de franska gula västarna under sina vingars skugga och uttrycker sympati för denna gräsrotsrörelse. Vice premiärministern Matteo Salvini har bland annat sagt att han hoppas att Frankrike ska bli av med sin ”förfärliga” president.
Italien och Frankrike är redan inbegripna i flera bråk men det som fick bägaren att rinna över var när Femstjärnerörelsens ledare, vice premiärminister Luigi di Maio for till Paris och träffade de gula västarna. Då sa franska regeringen NON och kallade hem sin ambassadör i Rom för konsultationer. Det är en allvarlig markering länder emellan. En politisk ledare från ett annat land som träffar den gräsrotsrörelse som försöker störta Frankrikes regering? Provokationen var alltför uppenbar.
Växande irritation
Gula Västarna har sagt att de kan komma att ställa upp i valet till EU-parlamentet och skulle då kunna bli allierade med Femstjärnerörelsen i Italien. Att Luigi di Maio så tydligt tar parti för den franska oppositionsrörelse ses också som ett led i att stärka hans egen valkampanj på hemmaplan. Det blev för magstarkt.
Irritationen mellan Rom och Paris har vuxit sen Italien fick sina nya regeringen förra året. Italien leds i en koalitionsregering bestående av den populistiska Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega. Italien, den fjärde största ekonomin inom EU, är öppet kritisk till EU:s finanspolitiska makt och trotsar att respektera eurozonens budgetregler. Frankrikes regering försvarar stenhårt EU:s budgetregler.
Italien har också kritiserat Frankrike för att köra migranter till den italienska sidan om gränsen och lämna dem där medan Frankrike kritiserats Italiens vägran att undsätta nödställda migranter på Medelhavet.
EU bildades utifrån tanken att om länder handlar med varandra så kommer de inte att kriga mot varandra. Italien och Frankrike är två av länderna som grundade EU. Det var därför logiskt att respektive länders näringslivsorganisationer sent igår kväll kom med en gemensam uppmaning att länderna måste förnya sitt politiska samarbete för att säkra att EU fortsätter vara en ekonomisk och politisk världsmakt.
Mycket på spel
Det är mycket som står på spel. Om Italiens och Frankrike inte kan komma överens kan hela EU-samarbetet paralyseras. Det har redan skett när det gäller unionens respons till det som sker i Venezuela. Italien har lagt in sitt veto och blockerar ett uttalande från EUs sida att talmannen Juan Guaido erkänns som Venezuelas interremistiska ledare. Femstjärnerörelsen har nära kopplingar till Ryssland (som också är emot ett erkännande) och det tros ligga bakom att Italiens regering inte lyckats ena sig om att stödja EUs förslag. Italiens president Sergio Mattarella har däremot sagt sig stödja EUs linje.
Konflikten ger också en fingervisning om den hårda ideologiska strid som kommer att utkämpas inför valet till EU-parlamentet den 26e maj. Förra valet, 2014, var migrationsfrågan inte i fokus på det sätt som den nu väntas bli. Protesterna mot migrationen har lett till flera politiska jordbävningar och var det som fick britterna att rösta för att lämna EU. EU-kritiska högernationalister har ändrat taktik. Röran med brexit avskräcker. Från att ha utträdeskrav på sitt program vill de nu förändra EU inifrån. Dit höra Gula Västarna och Alternativ för Tyskland, liksom italienska Lega Nord och Femstjärnerörelsen. Nationalisterna väntas få upp till en fjärdedel av platserna i EU-parlamentet.
EUs principer om de fyra friheterna- fri rörelse för kapital, människor, varor och tjänster framstår inte längre som en självklar del av framtiden. Det visar bråket mellan de forna vännerna Italien och Frankrike.