Sverige är unikt. Det slog den parlamentariskt tillsatta Riksbankskommittén fast i sitt delbetänkande ”Tryggad tillgång till kontanter” som lämnades till regeringen tidigare i juni.
Det unika med Sverige – i detta sammanhang – är att inget annat jämförbart land gått lika långt mot att bli kontantlöst och därmed fullständigt beroende av kort och olika digitala betalningslösningar.
Riskabelt
Och det är enligt kommittén inte enbart positivt. Det innebär risker och orättvisor också.
I takt med att kontantanvändningen krymper, blir den nödvändiga infrastrukturen med penningtransporter, uttagsautomater och insättningsboxar allt dyrare att upprätthålla. Åtminstone räknat per köp.
2017 konstaterade Post- och telestyrelsen i sin rapport ”Grundläggande betaltjänster i en digitaliserad framtid” att det är i de glesbefolkade delarna av Sverige som tillgången till kontanttjänster blivit som sämst.
Kritisk punkt
Enligt PTS närmar sig den kritiska punkt då kostnaden för hanteringen gör att det inte längre lönar sig för handlare att ta emot sedlar och mynt. I Handelsrådets forskningsrapport svarade hälften av de intervjuade handlarna att de räknar med att vara kontantfria före år 2025.
För de flesta svenskar är detta inget problem, de både kan och vill betala med kort, eller någon app. Men de som av olika skäl har svårt att använda digitala betalningstjänster får sina möjligheter starkt begränsade.
Digitalt utanförskap
Olika uppskattningar har kommit fram till att mellan 600 000 och 1,5 miljoner vuxna befinner sig i ett sådant ”digitalt utanförskap”. Det handlar främst om grupper av äldre, nyanlända med bristande språkkunskaper samt personer med vissa funktionsvariationer. Eller rent av folk i områden med dålig mobiltäckning.
Enligt kritiker kan dessa grupper inom bara några år få stora problem att köpa mat och andra nödvändigheter. Ingen kommer längre ta emot eller kunna ge växel på deras sedlar och mynt.
Motargument
Så illa blir det inte, menar de som argumenterar för ökad användning av kort och betalappar. De, bland annat banker och vissa delar av handeln, menar bland annat att såväl köpare som säljare tjänar på att den kostsamma kontanthanteringen minskar.
Dessutom hävdar man att minskad användning av sedlar och mynt också begränsar den svarta ekonomin – och minskar riskerna för rån och annan brottslighet.
Kritikerna framhäver å sin sida att det digitala skiftet möjliggjort en ny typ av brott och pekar bland annat på det ökande antalet bedrägerier med Bank-ID.
Hastigheten förskräcker
Det som oroar många är hur snabbt den svenska avvecklingen av kontanter gått. 2010 gjordes fyra av tio betalningar i handeln med sedlar och mynt. Sex år senare hade andelen mer än halverats till 15 procent.
Sedan dess har den krympt ytterligare i takt med att fler butiker, caféer och kiosker väljer att enbart acceptera appar och kort.
Enligt Riksbanken fanns det år 2007 112 miljarder kronor i kontanter ute och snurrade i den svenska ekonomin. I mars 2018 hade det beloppet halverats till 56 miljarder.
Summan motsvarar 1,2 procent av BNP – den lägsta andelen bland alla utvecklade länder. I Danmark är den exempelvis 3,4 procent, enligt landets Nationalbank.
När krisen kommer
Den stora faran är enligt bedömarna vad som händer om – eller enligt olyckskorparna när – de digitala betalningarna slutar fungera.
Samlad expertis bedömer att ett betalningssystem som bygger på kontanter spelar en mycket stor roll för samhällets krisberedskap, åtminstone som backup.
Alla som varit inne i en butik där kortläsarna börjat strejka vet vilket kaos som uppstår när stressade kunder inte kan handla. Det är inte svårt att föreställa vad som sker när samma sak sker i alla butiker på en gång.
Samtidigt som pengarna på ditt konto försvinner i en digital rökpuff och ditt mobila Bank-ID slutar fungera.