Verkligheten blev för påtaglig till och med för Riksbanken. Banken sänkte räntan med 0,25 procent efter att siffror visat att den svenska ekonomin står och stampar. Inflationen, prisökningarna, som är Riksbankens kompassnål, rör sig kring nollstrecket. Målet att hålla inflationen på två procent känns avlägset. Så avlägset att Riksbanken nu inte tror att man höjer räntan förrän i början av år 2015.

Dålig träffsäkerhet

Riksbanken var helt enkelt tvungen att sänka räntan trots att det finns prognoser som visar på en bättre ekonomisk utveckling. Men de är ju alltså prognoser, gissningar om framtiden. Gissningar är ju svåra att ställa på matbordet –  hur kvalificerade de än är. Dessutom har de som regel haft dålig träffsäkerhet, vare sig de har gjorts av Riksbanken eller andra.

Enig styrelse

För första gången på mycket länge är också alla sex direktörerna i Riksbanksdirektionen eniga om beslutet. Majoriteten av Riksbankens direktion (fyra av sex personer) har investerat tungt i andra frågor än inflationen. Istället har de drivit ett korståg mot svenskarnas allt för stora lån. Men analyserar man orsakerna till att svensken har större lån som Riksbanken också har gjort visar det sig att det finns andra orsaker än låga räntor som har fått lånen att växa. Först och främst beror det på att fler äger sitt boende, på andra plats kommer sänkta boendeskatter. Först på tredjeplats för påverkan av stoleken på lånen kommer en låg ränta.

Vill man få ner lånen så borde man alltså agera i denna ordning:

– Bygg hyresrätter

– Höj skatten för boendet

– Först i tredje hand har räntan en påverkan

Dagens besked om att sänka räntan skulle om den slog igenom fullt ut ge 150 kronor/månad/efter skatt mer i plånboken per miljon för en bolånetagare. En summa som knappast kommer att blåsa upp en bobubbla.

Svångrem kan dras åt

Dessutom har det kommit utredningar om att belåningen är störst hos de som har högst inkomster. En liten grupp i storstäder. Naturligtvis kan enskilda tragedier inträffa om priserna faller för bostäder. De som är tvungna att byta bostad kan få det svårt (till exempel skilsmässor med mera). Men för landet Sverige utgör inte ett prisfall att folk i en exodus skulle få lämna sina bostäder. Däremot kan de indirekta effekterna av att folk känner sig fattigare naturligtvis vara negativa för ekonomin när vi drar åt svångremmen när många känner sig fattigare.

Bankernas utdelningar

Men bankerna har ju inte tid att sänka räntan för kunderna. I vår ska de ju baxa ut 41 miljarder kronor till aktieägarna. En summa som om den växlades till enkronor och lades på rad skulle nå en längd på över 1 miljard meter. Det skulle räcka ett par varv runt jorden! Men någon krona lägre ränta kanske det blir för bolånetagarna – som vi också kan kalla vinstmaskinerna – för bankerna alltså.

Ränta hög

För industrin innebär dagens besked att man går från att ha haft en fyra gånger så hög ränta som övriga Europa nu har en ränta som är tre gånger så hög. Alltid något, men fortsatt blir svenska varor och tjänster dyrare än konkurrenterna eftersom det också höjer värdet på den svenska kronan. Det här kostar jobb, tusentals jobb.

Riksbanken sänkte alltså till slut räntan – gillade läget, och la en hel del prestige och maskhållning åt sidan.