Professor Bengt Holmström berättar att han redan på måndagsmorgonen tagit emot hundratals samtal, bud och andra gratulationer. Anledningen till att han alls svarar när SVT Nyheter ringer, är att han tror att samtalet kommer från hans mamma som vill gratulera sin son.
”Svårt att ta in”
Hur nåddes du av beskedet att du är årets ekonomipristagare?
– Jag vaknade av att telefonen ringde vid halvfemtiden i morse och visste inte riktigt om det var en dröm eller verklighet. De gratulerade mig, men jag lät säkert mycket konfunderad. Det är svårt att ta in genast och man känner sig lite bortkommen. Men nu verkar det som att det är verklighet och det känns bra.
Jobbade i näringlivet
Innan Bengt Holmström blev akademiker var han anställd på den finska industrikoncernen Ahlstrom. Hans arbete med att utveckla företagets strategi förde honom till USA, och väl där upptäckte han att det fanns stora möjligheter att verkligen fördjupa sig i de frågor han intresserade sig för. Näringslivskarriären avslutades till förmån för en akademisk dito.
Tursam tajming
– Stanforduniversitetet på 70-talet var en mycket stimulerande miljö och jag hade sådan tur att de problem och frågor som jag intresserat mig för inom näringlivet också började bli aktuella inom ekonomiforskningen. Jag var helt enkelt på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Vad är den allra viktigaste slutsatsen i din forskning?
– En av de allra viktigaste insikterna inom kontraktsteorin är att incitament inte enbart skapas av pengar. Det går att motivera människor också på andra sätt i ett stort och komplext system. Dessutom har vi kunnat se att alla typer av incitament både har goda och dåliga sidor.
Finska band
För professor Bengt Holmström, ursprungligen från Helsingfors, väntar närmast en presskonferens arrangerad av hans nuvarande arbetsgivare, prestigeuniversitetet MIT, Massachusetts Institute of Technology, i Boston. Och trots en lång och framgångsrik karriär inom den amerikanska universitetsvärlden är banden till hemlandet fortfarande starka för den finlandssvenske forskaren:
– Jag besöker Finland flera gånger om året och har bland annat suttit i Nokias styrelse i mer än 13 år. Finland står mig fortfarande mycket nära och jag lever fortfarande en stor del av mitt liv där.