– Jag fick inte ens på mig bältet och körde som en galning, jag tjöt och var alldeles borta. Men jag pratade fortfarande med sköterskan i mobilen och då sa hon: “du kan, du kan sakta ner nu och ta på dig bältet, han dog precis” Ja, så då hann jag inte fram, berättar Lotta Berggren.
Lottas pappa var 83 år gammal, bodde ensam hemma och fick besök av hemtjänsten varje dag. November 2010 blev han förvirrad under natten, öppnade dörren och klev ut i den kalla vinternatten och snön. Ute i den tiogradiga kylan faller han ihop i en snöhög och blir liggande.
– Där låg pappa och ropade på hjälp. Han hade inte ens en jacka eller skor på sig. Bara vanliga joggingbyxor och en t-tröja, säger Lotta Berggren.
På morgonen hittar grannarna honom. De ringer ambulans och Lottas pappa förs till sjukhus: mycket svag och med en kroppstemperatur på 33 grader, men hans liv går inte att rädda.
Dörrlarmet var kopplat till trygghetslarmet, men kommunen hade ingen rutin för att testa larmet efter installation. Eftersom två dörrlarm hade utlösts vid tidigare tillfällen så antogs att alla tre larm fungerade. Det trasiga dörrlarmet på altandörren upptäcktes aldrig eftersom man inte kontrollerade hela larmkedjan, från brukare till larmcentral.
Ale kommun är inte ensam om bristande kontroller. När Uppdrag granskning frågar landets kommuner hur deras rutiner för att testa hela larmkedjan ser ut uppger knappt hälften av de 214 kommuner som svarar på enkäten att de inte har några rutiner för att testa hela larmkedjan. Alltså från larmknappen till larmcentralen. Tio kommuner har inga löpande kontrollrutiner för trygghetslarm alls, trots att Socialstyrelsen upprepade gånger har påpekat att kommunerna har ansvar för hela larmkedjan.
– Vi kollar ju när vi installerar larmet, att alla tre dörrlarmen fungerar. Sedan har vi inte haft någon funktionskontroll. Det gick ju väldigt många larm de andra nätterna och då förutsatte man att larmen fungerade, säger Ellinor Seth, verksamhetschef på Ale kommun.
Lotta Berggren säger att hon redan före dödsfallet kontaktat personal och chefer inom hemtjänsten – för att ingen kom eller ringde när larmet gick.
– De har inte ringt mig en enda gång och bett om ursäkt för någonting. När vi hade möte med dem, det var en hel del chefer på plats i februari 2011, då kunde man tänka att de skulle haft anständigheten att beklaga sorgen och kanske till och med be om ursäkt. Men det gjorde de absolut inte, de hävdade att de inte hade gjort något fel, säger Lotta Berggren.
Kommunen säger att de alltid svarade när det larmade, men det finns ingen dokumentation som visar vad de faktiskt gjorde.
– Det är ju en otroligt tråkig händelse. Vi förstår Lotta, att hon är upprörd och det är väldigt, väldigt tråkigt. Det är tråkigt att Lotta upplever det så här, att vi har försökt mörka någonting för det har vi inte. Jag kan inte säga mer än att det är väldigt tråkigt och beklagligt, säger Ellinor Seth, verksamhetschef på Ale kommun.
Kommunens egen utredning av händelsen kom fram till att det fanns brister i vården av Lottas pappa natten han förlorade livet. Ale kommun har också fått kritik av Socialstyrelsen för att inga systematiska kontroller av larmen genomfördes. I dagsläget testar Ale kommun hela larmkedjan högst tre gånger om året och man har slutat använda dörrlarm i privata bostäder.
Reporter: Josephine Freje
Researcher: Valeria Helander
Text: Gunnar Rensfeldt