Hur fick ni idén till reportaget?
Vi, reporter Josephine Freje och researcher Valeria Helander, fick idén till reportaget när vi själva på grund av hot i vårt yrke hade överfallslarm som inte fungerade. När vi började söka handlingar hos myndigheter insåg vi att vi måste granska trygghetslarmen först.
Runt 200 000 äldre, sjuka och funktionsnedsatta är idag beroende av trygghetslarm för sin säkerhet, vi hittade tidigt en rad allvarliga fall där människor kommit till skada och till och med dött. Därför ville vi granska detta nationellt.
Hur arbetade ni?
Vi började med att begära ut anmälningar hos Socialstyrelsen rörande trygghetslarm. Sedan gjorde vi en omfattande mediesökning för att se vad som tidigare hade skrivits på ämnet. Vi såg då att ingen tidigare hade gjort en nationell kartläggning av den omoderna tekniken och kommunens säkerhetsrutiner.
Vi skickade sedan, i början av september 2013, ut en enkät till alla Sveriges 290 kommuner. Vi fick svar av 214 (73,8 procent) efter flera påminnelser. Enkät-tiden gick ut i december 2013.
Vi försökte sedan med kommuntjänstemäns hjälp få kontakt med anhöriga och drabbade, genom att be dem skicka ett brev från oss till personerna (vars uppgifter var sekretessmarkerade). Vi sökte också upp anhöriga som tidigare uttalat sig i lokalpressen, och gick till botten med larmfelen och ställde ansvariga i dessa kommuner till svars. (I tidigare lokal bevakning har tidigare ansvarsfrågan missförståtts, det är belagt att det är kommunerna som har huvudansvaret).
Vi kunde också visa att kommuner som har haft dödsfall fortfarande har omodern teknik och bristande säkerhetsrutiner, vilket tidigare inte var känt.
Detta tillsammans med vår nationella kartläggning är den huvudmetod som vi har använt. Vi har även talat med experter från såväl myndigheter som leverantörshåll och Telia för att få bra bakgrundsinformation.
Vilka typer av källor använde ni?
Offentliga handlingar, enkät, öppna intervjuer med ansvariga och anhöriga, samt experter på området.
Stötte ni på några problem?
Kommunenkäten har varit fruktansvärt påfrestande att göra. Vi har trippelkollat alla kommunernas svar och även skickat ut hela enkäten på nytt efter våran sammanställning till samtliga 290 kommuner för en sista möjlighet till bemötande.
Vid det sista utskicket var det en rad kommuner som svarade att vi hade fyllt i ”fel” i excel-dokumentet. Vi gick då tillbaka till deras mail och skriftliga svar och såg att vi fyllt i precis så som de hade svarat. När vi påpekat detta har det visat sig att vissa kommuner har så dåligt koll på sina rutiner att olika chefer tror att det ligger till på olika sätt. Tillslut har vi fått kommunerna att ge oss rätt svar och har då uppdaterat enkäten.
Det var också svårare än vi trott från början att få kontakt med case, på grund av sekretess. Vi hade också två anhöriga bokade tidigt i arbetet, som hoppade av eftersom det var för uppslitande för dem att prata om hur deras föräldrar hade dött efter att ha larmat utan att få hjälp.
Att på ett enkelt och tydligt sätt förklara komplicerad teknik har också varit en utmaning.
Vilka deltog i arbetet?
Reporter Josephine Freje. Researcher Valeria Helander. Redaktör Henrik Bergsten. Fotograf och redigerare Jan Eliasson. Andrefotograf Ola Christoffersson. Startredaktör Sanna Klinghoffer.
Hur lång tid tog arbetet?
Runt 3 månader från startmöte – första mötet då man bestämmer sig om, och hur, man ska göra reportaget.