I februari 2014 gjorde finansminister Anders Borg (M) det oväntade draget och förklarade att Moderaterna skulle gå till val på höjda skatter. Efter fem jobbskatteavdrag hade reformen förlorat mycket av sin jobbskapande effekt och opinionsmätningarna visade att alliansregeringens främsta reform inte längre var så populär bland väljarna. Dessutom – genom att gå till val på höjda skatter hoppades duon Reinfeldt & Borg på en “game-changer” som skulle vrida det gamla socialdemokratiska vapnet, skattesänkningar mot välfärd, ur händerna på Stefan Löfven (S).
Men manövern misslyckades och i den interna eftervalsanalysen blev skattehöjningarna en av förklaringarna till valförlusten. Väljarna kände helt enkelt inte igen Moderaterna – Sveriges skattesänkarparti nummer ett.
Det är en viktig anledning till att Moderaterna i det här valet vill lägga drygt 40 miljarder på sänkta skatter, där det sjätte jobbskatteavdraget är den största posten.
Nu riktas arbetslinjen främst mot utrikesfödda
Men retoriken kring skattesänkningen har förändrats. Då, inför valet 2006 argumenterade Reinfeldt & Borg för skattesänkningar som ett avgörande verktyg för att få fler människor i jobb. Tanken med den nymoderata “arbetslinjen” var att mer pengar i plånboken skulle få människor att skippa bidragslivet och börja jobba.
Inför det här valet riktas arbetslinjen främst mot utrikesfödda och då blir skärpta bidrag, bland annat genom ett bidragstak, den viktigaste beståndsdelen. Skattesänkningarna motiveras i dag även med gammelmoderata frihetsargument. Och att “hälften kvar” är en fråga om moral.
Det där går förstås hem i de egna högerleden men är knepigare om man vill locka väljare på andra sidan blockgränsen. Särskilt när välfärden behöver stora resurstillskott kommande år och Socialdemokraterna återigen vill göra skattesänkningar mot välfärd till valets huvudkonflikt. Enligt SVT/Novus mätning är det bara 8 procent av S-väljarna som säger ja till ytterligare ett jobbskatteavdrag.
Men huvudpoängen med de “nygamla” Moderaternas skattesänkningar är inte att maximera antalet väljare, det handlar lika mycket om att tydliggöra partiets identitet. Efter en mycket stökig mandatperiod är partiledningen fortsatt fixerade vid tanken på att väljarna inte riktigt litar på partiet.
– Ett av våra problem är att varumärket Moderaterna blivit otydligt, som en partist uttrycker saken.
Och med den analysen blir sänkta skatter helt nödvändiga för trovärdigheten. Det är en del av partiets DNA, precis som social rättvisa och en stark välfärdsstat är det för Socialdemokraterna.
Detta kan Kristersson ändå trösta sig med
Så även om blott en tredjedel gör tummen upp för sänkta inkomstskatter genom ett jobbskatteavdrag är det ett avgörande inslag i den moderata valrörelsen.
Ulf Kristersson (M) kan ju alltid trösta sig med att stödet för skattesänkningen trots allt är högre än stödet för partiet. Och att det finns en stor andel osäkra som man kan försöka övertyga.
Dessutom – när både Socialdemokraterna och Moderaterna slåss om SD:s väljare är det förstås en fördel för Ulf Kristersson (M) att en majoritet av SD-väljarna säger ja till ännu ett jobbskatteavdrag.