Förra mandatperioden var som en utdragen mardröm för Kristdemokraterna. Ända fram till valrörelsens sista veckor. Då kom det lyft i opinionen som Kristdemokraterna så länge hade hoppats på.
Partiet hade legat under riksdagsspärren under i praktiken hela mandatperioden, men plötsligt lyfte Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Det mirakel som partiet drömt om blev verklighet.
Flera förklaringar till framgången
Det finns flera förklaringar till KD:s uppgång. Partiledaren Ebba Busch Thor visade sig vara en effektiv och slagkraftig debattör och gynnades av de allt fler TV-debatterna och utfrågningarna. Kristdemokraternas högergir sammanföll dessutom med högervinden i väljaropinionen.
Tydliga besked i värderingsfrågor gav utdelning på valdagen. Väljare som inte ville ta steget att rösta på Sverigedemokraterna fann ett mindre kontroversiellt alternativ i Kristdemokraterna.
Sannolikt spelade också väljarnas växande missnöje med allt längre sjukvårdsköer in. Socialdemokraterna har efter valet medgett att partiet tappat förtroende här. Kristdemokraterna lyckades samtidigt flytta fram sina positioner i frågan.
Opinionen går uppåt
Men även om Kristdemokraterna utifrån förväntningarna gjorde ett bra valresultat 2018 är det historiskt ingen toppnotering för partiet. Ebba Busch Thors notering på 6,3 procent i höstas är fortfarande långt från Alf Svenssons rekordval 1998 på 11,8 procent.
Efter valet har dock KD:s opinionssiffror fortsatt uppåt. I de flesta opinionsundersökningar ligger partiet nu runt tio procent. Lyckas partiet hålla fast vid detta, eller till och med fortsätta uppgången, kan Kristdemokraterna göra ett ännu bättre val nästa gång.
Och förutsättningarna finns. Kristdemokraterna har utan tvekan gynnats av höstens och vinterns tilltrasslade regeringsbildning. Partiet är obefläckat av besvärande kompromisser och håller fast vid de besked som gavs före valet.
KD behöver Alliansen
Det nya regeringssamarbetet skapar också förutsättningar för en fortsatt uppgång i opinionen. Med ett koalitionsliknande samarbete i mitten tvingas inblandade partier till ibland smärtsamma kompromisser. Det kan gynna dem som står utanför samarbetet.
Ebba Busch Thor är dessutom skicklig i att utnyttja högervinden i opinionen för sina politiska utspel. Hon väljer inte sällan kontroversiella ämnen, framstår som tydlig, och har hittills belönats av väljarna för detta.
Det paradoxala är dock att Kristdemokraterna i och med Alliansens sammanbrott befinner sig längre från den politiska makten än på mycket länge. Utan Alliansen blir det betydligt mer komplicerat för Kristdemokraterna att nå regeringsmakten.
Ny L-ledare kan förändra
Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson har länge talat om sin ambition att skapa ett konservativt block i Sveriges riksdag, men både Moderaterna och Kristdemokraterna har hittills varit avvisande. Inget av partierna har dock några problem med att ta makten med hjälp av SD:s stöd.
Men så länge det krävs kommer Centerpartiet och Liberalerna att ge Socialdemokraterna sitt stöd. Det enda som kan ändra detta är att C-ledaren Annie Lööf plötsligt gör helt om och att en ny ledare för Liberalerna värderar SD på ett helt annat sätt än den nuvarande ledaren Jan Björklund.
Mycket kan ännu hända
Det Ebba Busch Thor och M-ledaren Ulf Kristersson får hoppas på är snarare att deras partier tillsammans med SD kan skrapa ihop en egen majoritet för att på det sättet göra sig oberoende av övriga partier. Då kan de bilda regering med stöd av SD utan att någon annan kan stoppa det.
Och även om vissa opinionsmätningar i dag pekar på att dessa tre partier faktiskt kan få en egen majoritet är det ännu för tidigt att dra sådana slutsatser.
Vi befinner oss bara i början av mandatperioden och, som förra mandatperioden visade, kan mycket hända innan det är dags för nästa riksdagsval