Snart har sju veckor gått sedan valet den 9 september. Och någon ny regering är ännu inte i sikte.
Efter moderatledaren Ulf Kristerssons misslyckade sonderingsuppdrag har Stefan Löfven de senaste två veckorna haft talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering. Han har träffat samtliga partiledare utom Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. På fredagen träffade Löfven avslutningsvis Ulf Kristersson.
”Lär meddela att han misslyckats”
Socialdemokraterna beskriver samtalen under sonderingsperioden som konstruktiva, men konstaterar samtidigt att ingen substantiell förändring har skett av partiernas positioner. Läget är alltså exakt lika låst som det var på valdagen.
På måndag förmiddag ska Socialdemokraternas partiledare träffa talmannen för att slutrapportera sitt sonderingsuppdrag. Om inget oförutsett inträffar under helgen kommer Löfven på måndagen att meddela talmannen att han har misslyckats med sitt sonderingsuppdrag. Han bedömer att han i nuläget inte har möjlighet att bli vald till statsminister.
Stefan Löfven har under sonderingsperioden haft som ambition att försöka få framför allt Centerpartiet, men också Liberalerna, att stödja en socialdemokratiskt ledd regering. Men svaren har varit avvisande och i grunden inte förändrats under de två veckorna. Löfven väljer därför att kasta in handduken.
Nyckelaktören är alltjämt Centerpartiet, som tidigare inte ville släppa fram Ulf Kristersson som statsminister, men som nu heller inte vill släppa fram Stefan Löfven. Därmed är svensk politik fortfarande i det dödläge där en regering inte kan bildas.
Frågan är vad talman Andreas Norlén gör när Stefan Löfven meddelar att han avslutar sitt sonderingsuppdrag utan att kunna presentera en ny regering. Kritik har redan börjat ventileras om att regeringsbildningen tar alltför lång tid och att regeringsfrågan måste lösas.
Lööf (C) kan få uppdraget
Talmannen ska på måndag också träffa övriga partiledare. Ett sätt för honom att försöka sätta fart på processen är att ge tillbaka sonderingsuppdraget till Ulf Kristersson och samtidigt begära av honom att hans alternativ ska testas i riksdagen.
Det skulle öka pressen på samtliga aktörer att börja överväga sina positioner. När talmannen börjar testa regeringsalternativ i riksdagen inleds nämligen också nedräkningen mot ett extraval. Enligt grundlagen har talmannen fyra statsministeromröstningar på sig. Misslyckas alla utlyses per automatik ett extraval.
Väljer talmannen en mer försiktig linje kan han lämna ett öppet sonderingsuppdrag även denna gång. I så fall är det inte osannolikt att det ges till Centerledaren Annie Lööf, som spelar en avgörande roll i den här processen. Kristersson har dessutom redan misslyckats en gång och det så sent som för två veckor sedan.
Annie Lööf har dock gång på gång sagt att hon inte vill bli statsminister, och i praktiken har hon också små chanser att bli vald. Därmed lutar det mesta åt att Kristersson trots allt får tillbaka uppdraget.
Alliansen med stöd av MP
Centerpartiet och Liberalerna kan också se en poäng i att pröva Kristersson ytterligare en gång på grund av de förändringar som nu sker inom Miljöpartiet. Både Annie Lööf och Liberalernas partiledare Jan Björklund har ju flera gånger pekat på en Alliansregering med stöd av Miljöpartiet som ett önskvärt regeringsalternativ.
De båda språkrören Isabella Lövin och Gustav Fridolin har dock flera gångar avvisat alla inviter, och inte lämnat några dörrar på glänt. Men i veckan kom beskedet att Fridolin ska avgå som språkrör.
Det har skapat förhoppningar inom Centerpartiet och Liberalerna att Miljöpartiet under ett nytt språkrör ska bli mer välvilligt inställt till Alliansen. Och i förlängningen kunna stödja eller samarbeta med en alliansregering.
Men frågan är om inte det mest handlar om önsketänkande inom Centerpartiet och Liberalerna för att själva slippa fatta de avgörande besluten.
En ny regering lär dröja
Ett nytt manligt språkrör för Miljöpartiet väljs inte förrän i maj nästa år och ingen kan i dag med säkerhet säga vem det blir och om han verkligen kommer att vara mer positivt inställd till Alliansen.
Dessutom är den matematiska verkligheten i riksdagen densamma oavsett valet av språkrör. Räkna nämligen kallt med att Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet med sina sammanlagt 190 mandat röstar nej om Ulf Kristersson lanseras som statsministerkandidat för en alliansregering med stöd av Miljöpartiet. Det roliga skulle alltså vara över för Kristersson innan det ens hade börjat.
I stället är nu risken uppenbar att regeringsbildningen går in i ett nytt utdraget skede där regeringsfrågan kanske inte avgörs förrän riksdagen i december röstar om regeringens övergångsbudget.