Alliansens partiledare har suttit i möte under eftermiddagen, men beskedet om vem de vill se som talman dröjer. Det är ett läggspel som pågår där det gäller att presentera varje bricka vid rätt tillfälle.
Klart är att inviten från Socialdemokraterna om att komma överens över blockgränsen har lett till diskussioner inom Alliansen. Ska man acceptera inbjudan och se det som ett tillfälle att visa att man verkligen vill få till stånd fruktbara diskussioner med Socialdemokraterna? Eller ska man hålla fast vid principen att talmannen ska komma från största parti inom alliansen?
”Vill visa att det är Alliansen som är ovilliga att prata”
Det mest troliga är att partiledarna landar i det sista alternativet och den som ligger bäst till för jobbet är Andreas Norlén (M), i dag ordförande i Konstitutionsutskottet. Han kan uppnå den breda förankring och respekt i riksdagen som partierna efterfrågar, menar man. Ett annat skäl till att inte enas med S om en talman från C eller L är att det skulle riskera att provocera Sverigedemokraterna i ett läge när man behöver deras stöd för att rösta bort Stefan Löfven (S).
Att Socialdemokraterna skulle acceptera en moderat talman är föga troligt. Offrar man sin princip om att största parti ska ha talmansposten gör man det inte för en moderat, i alla fall inte när Alliansen är det mindre blocket. Då gör man det för att understryka sitt mantra om att blockpolitiken borde begravas. Dessutom ser man ännu en möjlighet att försöka splittra alliansen. Slutligen är det ett sätt att visa att det i alla fall inte är Socialdemokraterna som är ovilliga att prata och göra viktiga eftergifter – det är Alliansen.
”Troligast att S presenterar egen kandidat”
I slutändan är det mest troliga därför att Socialdemokraterna presenterar en egen kandidat som på måndag alltså ställs mot en moderat.
Då räknar många med att Sverigedemokraterna kommer att rösta för Alliansens kandidat, men det går förstås inte att ta för givet. Sverigedemokraterna har ännu inte satt ner foten, men det är inte uteslutet att de håller fast vid principen att talmannen bör hämtas från största parti. Skulle det bli så är det förstås snopet för Moderaterna, men även en smula snopet för de socialdemokrater som tänkt sig använda talmansvalet som ett slags första bevis på att Centerpartiet och Liberalerna är beredda att ta stöd av Sverigedemokraterna. Det andra beviset är statsministeromröstningen dagen efter tänkt att bli.
Flera viktiga frågor lämnades därhän
Samtidigt som frågan om talman ska avgöras filar båda sidor på sakpolitiken. Den gemensamma “reformagenda” allianspartierna presenterade i slutet av augusti var inte siffersatt och flera viktiga frågor, som till exempel skattepolitiken, lämnades därhän för att partierna skulle kunna profilera sig på egen hand i valrörelsen. Nu behöver man enas.
Och i regeringskansliet pågår arbetet med att färdigställa en budget. Och här arbetar man med tre alternativ:
• En budget för en övergångsregering som inte innehåller några nya förslag utan främst de anslagsökningar som krävs nästa år för att myndighetssverige ska fungera.
• En vanlig höstbudget, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit överens om innehållet.
• En budget där man inte binder sig vid alla utgifter utan lämnar en hel del öppet för förhandlingar i riksdagens finansutskott, främst då med Centerpartiet och Liberalerna.
”SD:s stöd går inte att räkna hem”
Om det blir en ny regering som får lägga fram en budget har de fram till den 15 november på sig. Det gäller även för en eventuell övergångsregering om regeringsbildningen drar ut på tiden.
Mycket är osäkert i politiken just nu, men en sak de allra flesta nu verkar ha insett är att Sverigedemokraternas stöd inte går att räkna hem. Tongivande Sverigedemokrater driver linjen att de bör rösta nej till varje förslag på statsminister så länge ingen är beredd att ge dem inflytande på riktigt. Andra menar att man bör släppa fram en regering ledd av Ulf Kristersson (M) för att senare sätta hårt mot hårt, till exempel vid en budgetomröstning.
Hur de till sist agerar kommer troligen att vara ovisst in i det sista.