Björn Natthiko Lindeblad blev känd för många svenskar efter sitt Sommar i P1 2020. Där berättade han om hur han hoppade av en chefskarriär och levde som buddhistmunk i 16 år men också om hur det var att få diagnosen ALS, en obotlig sjukdom som gör att musklerna successivt förtvinar.
– Jag kan inte vara den enda som alltid tyckt att det varit konstigt att vi inte pratar mer om döden. Så i mitt Sommar pratar jag nästan bara om döden. Min förhoppning är att du skall känna dig mer levande när du lyssnat, sa han i sitt Sommarprat.
Namnet Natthiko fick den förre detta näringslivschefen då han blev munk. Det betyder ”den som växer i visdom”.
Sagt farväl
I somras fyllde han 60 år. Det blev ingen fest på grund av pandemin och sjukdomen. Men i slutet av november berättade Björn Natthiko Lindeblad för TV4 Nyheterna att han skulle samla några av sina vänner för att fira livet – och även ta avsked.
En som var med på avskedsfesten var vännen och journalisten Anne Lundberg. Hon beskriver honom som en mycket omtyckt, otroligt vis, vänlig men också glad, humoristisk och väldigt rolig person.
– Det är alltid tråkigt när någon man tycker mycket om går bort, samtidigt så tror jag att det här skedde helt på hans villkor, säger Lundberg till Morgonstudion.
Programledaren, skribenten och nära vännen Navid Modiri förde djupa samtal med Natthiko Lindeblad, bland annat i deras gemensamma podd ”Björn & Navid”.
– Han är fortfarande väldigt närvarande, och jag minns honom med alla stunderna vi delat, alla samtal vi har haft, äventyr vi har gjort. Björn är för mig den fantastiska dansen mellan trams och allvar, säger Modiri till SVT Nyheter.
Tillsammans med Björn Natthiko Lindeblad och kollegan och vännen Caroline Bankler skrev Navid Modiri också hans självbiografi ”Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk”.
”En känsla av att vara välsignad”
Björn Natthiko Lindeblad somnade in den 17 januari i norra Halland omgiven av nära och kära.
I ett längre inlägg som publicerades på hans sociala medier tidigt på tisdagsmorgonen berättar han hur han valt att avsluta sitt liv.
”Om du läser det här, så har jag gått ur tiden.”
Natthiko Lindeblad skriver vidare:
”Jag ger mig av med en känsla av att vara välsignad, och väl förberedd inför det största och mest oförutsägbara äventyret av alla. Äventyraren i mig har inga reservationer alls.
”Tack alla ni som lyste upp mitt liv. Tack för att jag så ofta fick känna mig sedd, förstådd, uppskattad, litad på, stöttad, välkommen, ja till och med älskad. Det enda sättet den jag var nu finns kvar på, är som ett minne. I dig, och alla andra som kände mig. Det minnet gör du förstås vad du vill med.”
Han skriver också att den som vill glädja honom gärna får vårda det minnet, bland annat genom att ta del av det han lämnat efter sig, och avslutar till sist med orden:
”Med famnen full av solvarm tacksamhet, Björn Natthiko Lindeblad.”