Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Bristande kommunikation mellan kommunerna och Säkerhetspolisen är några av bristerna som redovisas. Foto: TT

Brister i arbetet mot våldsbejakande extremism

Otydligt uppdrag, vaga mål och bristande kommunikation mellan kommunerna och Säkerhetspolisen. Det är några av de brister som räknas upp i den första utvärderingen av de fyra kunskapshus vars uppdrag är att arbeta mot våldsbejakande extremism.

I november 2015 beslutade den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism att tillsammans med pilotkommunerna Borlänge, Göteborg, Stockholm och Örebro inrätta kommunala kunskapshus för att värna demokratin mot våldsbejakande miljöer.

Syftet med kunskapshusen, som inte är några fysiska byggnader utan snarare en samordningsfunktion mellan olika aktörer, är att utveckla metoder för att stärka det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, bland annat när det gäller så kallad avhopparverksamhet och stöd till anhöriga.

Missvisande namn

Nu har en första utvärdering av Kunskapshusens arbete gjorts av forskare från Högskolan i Dalarna.

Forskarna ifrågasätter själva beteckningen kunskapshus och tycker att den bör ses över eftersom den kan vara missvisande.

– Den första frågan vi fick var ”Var ska husen byggas någonstans?” Det var en pedagogisk utmaning att förklara att det inte ska byggas några hus, säger en representant från den Nationella samordnaren i utvärderingen.

Flera brister i samarbetet

Forskarna konstaterar också att kunskapshusens uppdrag är omfattande och dess innehåll och målformuleringar otydliga.

Återkommande problem är, enligt kunskapshusen själva, brister i kommunikation, informationsdelning och problem att hantera sekretessfrågor. Ett av de största problemen i vissa kunskapshus är bristande samverkan med polisen.

– Vi har träffats någon gång tidigare i år och känt lite på varandra men jag känner att vi står och stampar lite grann, säger till exempel en polis i en kommun där polisen och kunskapshuset inte har haft mycket kontakt.

Information når inte ut

Ett annat problem är långa kommunikationskedjor som gör att informationen fastnar och inte når ut till kommunerna. Informationen från Säkerhetspolisen lyfts fram som ett särskilt problem.

Enligt utvärderingen saknas det i många fall viktiga aktörer, som polisen och Säkerhetspolisen, i samarbetet.

Når inte berörd grupp

Kontakten är dålig med den nationella orostelefonen, som tidigare kallades stödtelefonen, som är en så kallad ”hotline” dit anhöriga och andra kan ringa om de oroar sig för att någon i deras omgivning är på väg att dras in i en våldsbejakande miljö. Utvärderingen visar också att avhoppar- och anhörigstöd, med något undantag, inte kommit igång.

– Ingen har sagt ”Hej, jag vill ha hjälp” eller ”Jag har inte åkt iväg men jag umgås i radikala miljöer som jag vill komma bort ifrån”, det är det ingen som har gjort, säger samordnaren i Kunskapshuset i Örebro och konstaterar att deras arbete inte tycks nå fram till den berörda gruppen.

Arbetet måste förbättras

Inte heller har samverkan mellan kunskapshusen och civilsamhället blivit verklighet i någon större omfattning.

Det som fungerar, enligt forskarna, är aktiviteter som har med kartläggning, utbildning och samordning att göra. Det vill säga verksamhet som förmodas leda till ett bra resultat på längre sikt. Slutsatsen är dock att kunskapshusens arbete mot våldsbejakande extremism bör förbättras på en rad punkter.

Relaterat

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Våldsbejakande extremism

Mer i ämnet